lördag 27 april 2013

Om det här med jazzpianister då

De är som vanliga pianister, fast lite mer. De behärskar alla harmonier i universum och spelar på feeling. De klär sig nonchalant hippt och är lågmält vänliga. Jag tänker mig att de är lite känsligare än vanliga pianoklinkare.

(Eventuellt träffade jag en jazzpianist med sammetsögon tidigare i veckan som utlöste hela den här följetongen)

...Fast i slutänden skulle jag inte stå ut med prettonivån. Förmodligen.


/Elin

3 kommentarer:

Vilse sa...

Först var jag på väg att säga emot det där med pretto. Måste alla jazzpianister vara pretton?

Då kom jag att tänka på en kompis till mig som är så där snuskigt övermusikalisk. Improviserar jazz på piano som andra snyter sig. Spelar gitarr och trummor också.

Han har precis läst klart till civilekonom och läser nu till läkare istället.

Kom fram till att du kanske har rätt.

Kära Syster sa...

Åh vilken störig typ! ...Är han singel?

/E

Vilse sa...

Hahaha. Sorry.