onsdag 10 april 2013

Inifrån skrivarrummets enskilda vrå

AnnaMaria Jansson skriver en fantastisk text på debutantbloggen idag. Den handlar om huruvida man avslöjar för andra att man skriver eller inte. Och hon funderar över varför det varit så svårt för henne att presentera sig som en som skriver. Jag fastnade särskilt för detta:
"Det är inte en plats du skryter om, inte ett ställe du förevisar för att imponera, inte alls. Snarare öppnar du stilla dörren, tittar in, slås av lugnet och slår dig ner. Du bjuder inte in en frågvis granne eller ordnar fest där inne, det går bara inte och det handlar inte om att du skäms för vad som finns där, eller för att du vill verka dryg eller svår, det råkar bara vara så att ingen annan får plats."
Det är som att jag fått en present. Och jag tror att vi är många som läser inlägget idag som genom detta förstår någonting om vår egen kreativitet. För egen del är det här nyckeln till skrivandet, ett förhållningssätt jag måste ha till min text för att ta den på allvar. Genom att sätta ord på det förhållandet, kan jag också själv förstå varför min man måste sänka ljudet på tv:n fastän han sitter i ett annat rum eller varför han inte kan inflika roliga kommentarer från en webbsida när jag sitter bredvid och skriver. För trots att jag kan fortsätta skriva under de omständigheterna (hej, jag är i sluttampen och har flow), stör det mig. Nu vet jag varför.

/Anna

2 kommentarer:

Vilse sa...

Ja, det var onekligen bra sagt. Håller med. Ingen får störa mig därinne och har jag flytet är det precis som du säger, jag kan skriva fastän någon ser på teve eller för samtal omkring mig, men de får inte tränga sig in.

Men det är otroligt läskigt att berätta. Baksidorna har jag ju fått smaka på nu, när min frisör undrade hur det gått och jag snällt fick säga att alla tackat nej. Men hon förstod. Hon uttryckte kort sin sympati och bytte ämne. Folk är ju oftast förstående.

Mycket med det här yrket är mer pragmatiskt än jag trodde förr, mer relaterat till hårt arbete än något annat, men just den här delen, det privata och sköra, den är fortfarande omhuldad av magi.

Kära Syster sa...

Bra frisör, behåll henne.

En annan baksida är den innan man lär sig vilka personer man inte bör berätta för. De där som gärna vill vara med, som kliver innanför direkt, blir den där påstridiga grannen som man bara vill knuffa undan fastän det är svårt eftersom det var man själv som bjöd in. Tror jag har lärt mig tolka signalerna nu...

/A