Det är ju en himla tur att vissa vågar drömma

Vi konstaterade i kollektivet att det måste vara torsdag idag, eftersom vi åt soppa tillsammans. Bra tradition! I morgon blir det palt hemma hos Syster Yster och fotografen, det blir kalas!

Idag spelade vi föreställningen som vi repat i skolan de senaste veckorna, för ett gäng 6-årsgrupper. Det har varit väldigt intensivt de sista dagarna, tidiga morgnar och långa dagar. Mycket kånkande på saker och höga ljud, och elva personer som vill ha sin vilja fram. Men vi lyckades! Barnen var mycket engagerade i föreställningen och våra lärare tyckte att det var det bästa de sett på länge av en elevgrupp.  Och jag var mest av allt förvånad, över att det blev så bra. Jag har så dålig fantasi! När mina klasskamrater går igång och börjar prata om stjärnhimlar, fantasifigurer och ljud som bara hörs avlägset så tänker jag att det blir för dyrt, för krångligt eller helt enkelt bara omöjligt.

Men som tur var sa jag inget, så de fortsatte med sina omöjliga ideér och genomförde dem, eftersom de inte visste att det inte skulle gå. Och jag har lärt mig att jag ska lyssna på dem som vågar tänka lite större...

/Elin