lördag 3 mars 2012

War Horse

Hrrm, hrrm.
Spoiler alert!
Då så.
Det var bara det.
Och:

Steven Spielberg fick ingen oscar för sin känslosvallande, episka film i motljus och tur var väl det. War Horse handlar om hästen Joey som under första världskriget rycks från sin ägare, unge Albert och kommer att påverka en mängd olika människors liv. En del av dem är direkt inblandade i kriget medan andra gör sitt bästa att leva sina liv som vanligt.

Om filmen hade berättats ur Joeys perspektiv hade jag antagligen haft större intresse för hur det ska gå för den envisa stackaren. Men fokus ligger hos de människor han träffar och under de korta inblickar man får, blir historierna aningen krystat klichéartade. Och Spielberg brukar få sånt att fungera. Men inte den här gången. För visst är det kul med en galen gås som dyker upp här och där i scenerna, men för mig fungerar det inte såtillvida gåsen inte kommer att ha en avgörande roll i historien (till exempel som middag när åkern svämmar över och familjen inte kan betala hyran). Det har den inte, den är bara kul.

I stort lider War Horse av samma problem som Baz Luhrmanns Australia (2008). (Jämför bara filmaffischerna!) Berättelsen blir så stor och yvig att jag tappar fokus för vad filmmakaren egentligen vill berätta.


Däremot håller jag inte med om kritiken att Spielberg låter John Williams musik bli alltför manipulativ, tvärtom kan jag tycka att Williams insats är en av de stora behållningarna med filmen. Det, plus att det trots allt inte går att värja sig mot den hjärtskärande historien om en häst och en pojke som tvingas isär av ödet och genom outgrundliga vägar slutligen hittar tillbaka till varandra igen.

Tjejen bakom mig i biosalongen snyftade okontrollerat under åtminstone sista halvtimmen av filmen och när eftertexterna rullade hörde jag:
   "Jag måste ut härifrån, jag orkar inte höra mer av musiken, det är för sorgligt!"

Hon var precis så berörd som jag tror att Spielberg hoppades att vi skulle bli. För visst, Spielberg och Williams vet hur de hittar tårkanalerna hos sin publik.

För övrigt tycker jag att Eva sätter huvudet på spiken i DN.

/Anna

Inga kommentarer: