Har inte tid att vänta på ro i kroppen!

Det här är dagen då det var tänkt att jag skulle hämta datorn på kontoret och sätta mig hemma och skriva intensivt och koncentrerat. Fotografen har till och med åkt hemifrån och håller sig borta så att jag ska kunna skriva i lugn och ro.

Hittills har jag åtminstone hämtat datorn och därmed hunnit få lite sol på näsan. Behövligt.

Jag har även nästan diskat undan allt från igår, två omgångar avklarade, en kvar. Välbehövligt.

Däremot är allt jag har skrivit det som står i det här inlägget. Sorgligt.

Dricker kaffe och försöker samla tankarna, men de spretar åt alla håll (blogg, twitter, ja ungefär i de riktningarna...).

Fattar inte hjärnan att tiden går och går och kommer aldrig tillbaka? Verkar inte så.

Tänker eventuellt läsa bok nu, kanske kan det vara fokusboosten som behövs?

/Anna