När folk frågar vad jag jobbar med brukar jag säga att jag låtsatsjobbar. Eftersom jag är i den högst avundsvärda positionen med att vara lyxhustru och kunna skriva bok på heltid.
I alla fall. Vi har olika sätt att kommunicera, Fotografen, jag och... vi kan kalla honom Fredrik. Han har under morgonen skickat ungefär femhundratusen mail som jag inte kunde ignorera.
Fredrik har en så kallad superduperidé till en tv-serie och den har vi tre vänt och vridit på mest hela sensommaren/hösten samtidigt som en fjärde snubbe skriver manus så det sprutar. Tills för några veckor sedan när vi plötsligt inte hade vårt vanliga veckomöte och det var så skönt att inte behöva tänka på den där tv-serien att struntade i efterkommande meddelanden. För serien innehåller så mycket information om saker jag inte känner till sedan tidigare som man vill ha lite koll på när man försöker addera sina idéer till handlingen och det började likna information overload i min hjärna. Ovanpå det är det förstås ett jätteprojektet att försöka ro i land, till exempel måste vi skaffa... vi kan kalla det pengar. Det krävs ett par hängivna finansiärer och Fredrik själv har lyckats få den ena kreatören efter den andra med på tåget och själv står man lite och... våndas över att projektet är så stort och dessutom sväller hela tiden.
Men det är klart att jag vill vara med! Det var mitt svar till Fredrik när han mailade för femtusende gången och frågade var jag höll hus, om jag får hans meddelanden och om jag verkligen vill engagera mig. Fint! skrev han och vips blev jag uppdaterad med det ena dokumentet efter det andra som rasslade in i inkorgen och som jag ska ha läst igenom till ikväll och helst kunna presentera min uppfattning kring när vi ska ha möte och bestämma viktiga saker.
Ungefär det tänker jag på idag.
Och så försöker jag skriva ett spännande och intelligent avsnitt i boken.
Och så är det förstås det där med långfilmsidén som får ligga på is ett tag men som pockar ändå.
Och boktrailern har jag heller inte glömt!
Jag börjar ana en hel del övertid på mitt låtsasjobb. Jag tror även att jag måste införskaffa en ordentlig almanacka och börja planera mer ordentligt. Risken är annars stor att jag missar en fikapaus eller två framöver. Så kan vi inte ha det!
/Anna
2 kommentarer:
Allt det där låter ju precis hur spännande som helst!
Jag antar det... lite för spännande bara. Men man måste väl kasta sig utför stupet för att lära sig flyga. Eller hur det nu var. Antingen blir det succé eller så blir det platt fall och det ska i alla fall bli spännande att se vilket av det det blir.
/A
Skicka en kommentar