Däremot är jag en optimistisk människa och när jag och (mini)svägerskan gick mot ankomsthallen på Arlanda för att hämta våra svärföräldrar som varit i USA med Lillsvägerskan i en månad, tänkte jag att jag såklart skulle hinna med en annan, mer riktig promenad. Så blev det förstås inte (och bildbevis från promenadstråket utgår tyvärr), istället har vi suttit en hel massa i bilkö och testat tålamodet. Det visade sig vara lika stort som vanligt, jag är bra på det viset också.
Dagens bästa var i alla fall brorsdottern (Fotografens) som jag äntligen fick hålla i och prata med och mata utan plutande underläpp och tandagnisslan. (Idag var det i och för sig tandagnisslan ändå för den första är på väg. Men mest gurgel och skratt och bus. Faktiskt.) Känns som om vi har byggt en bra grund inför framtiden idag, då jag planerar att vara barnvakt åt henne en hel massa framöver!
/Anna
2 kommentarer:
Och Fotografens hela familjen hjärta dig!
Aawww! Vi bestämde idag att du först kommer att rusa till Mina när vi möter upp dig på torsdag. Vi andra kommer inte att synas. Och det är okej. Bara så du vet det. /A
Skicka en kommentar