Dagens inte okej:

Att prata i högtalartelefon på pendeltåget. På högsta volym, så det distar. Det kändes skönt att få det bloggat.

/Elin

Somliga går ju inte att tillfredsställa

Farbror Bach tittar bistert på mig från pianot. Är han kanske grinig över att jag skrev om Monteverdi och inte honom? Eller så tycker han bara att jag borde öva mer. Jag spelade igenom ett preludium i C-dur, men han ser fortfarande inte nöjd ut.

/Elin

Dagens uppgift: förklara barocken på två meningar

Jag klarade av renässansen igår, så det går ju framåt i alla fall... Nu ska jag läsa om den italienska operan. Det är lika delar ohyggligt intressant som ohyggligt vansinnesdrivande. Märkligt det här med att plugga, jag läser ju faktiskt för att jag vill? Fast jag måste? Men hade jag inte varit tvungen hade jag ju inte öppnat boken.

Jag har det ganska fint i alla fall.

/Elin

När jag ändå sitter uppe

Läs det här.

/Elin

Nej, men jag får väl sitta här med lampan på och darra hela natten då

Jag råkade börja titta på "Heroes". Och sen råkade jag fortsätta. Darn you Netflix, som visar nästa avsnitt på en gång om man inte hinner stänga av! ...För det gör man ju inte.

Det här är a l l d e l e s för läskigt för mig.

/Elin

Inte jag heller

Är tillbaka i staden och har en vecka innan skolan börjar till att, som jag brukar säga, "göra klart terminens uppgifter". Vilket hittills har betytt "flytta fåtöljen så jag kan kolla Netflix så bekvämt som möjligt".

/Elin

Nä, jag skriver inte. Än.

Istället ligger jag i soffan och läser.
Hänger med familjerna här i Ludvika (svärföräldrar, bror och strax ska vi till mamman och pappan också).
Fikar så mycket jag hinner och blir bjuden på god mat. Och ostbågar.
Promenerar och kollar på folk.
Badar.

Kort sagt: jag vilar.

Uppdatering: Yes! Nu kan jag bocka av "ligga i soffan och äta praliner" också. Går bra det här.

/Anna

Grått, grått, grått

Sover alldeles för lite, äter för dåligt, ser för mycket film och hela tiden grått, grått, grått. Men det är ju lite skönt att leva så dekadent att man tröttnar... I morgon åker jag tillbaka till huvudstaden (den Kungliga) och återtar verkligheten. Men först: kycklingpaj och " Gravity".

/Elin

Klådan är nästintill outhärdlig!

Överallt skrivs det. Det är i alla fall så det verkar eftersom jag själv inte har någon skrivtid alls. Men snart så! För sannerligen om det inte se ut att ljusna på alla fronter samtidigt. Eller eh... jag jobbar förstås fortfarande med att stänga en butik och det är sorgligt och konstigt, men i morgon är alla kartonger (kanske tvåhundrafemtio) packade med de varor som är kvar (rätt många) och placerade på pallar (kanske femtio) som ska lagras tills en ny butik öppnar. (Ni ser! Framtidstron i det.) Och i helgen har jag bestämt mig för att vara ledig och följa med Fotografen tillbaka till Ludvika där han ska hjälpa sina föräldrar att installera en diskmaskin (eller hur det nu var) och jag ska ligga i bubbelbad, läsa, gå skogspromenad och – tadaa! S K R I V A! Eller åtminstone läsa Urmakaren såsom den är så här långt (vilket jag hoppas är jättelångt). Jag har ju inte ens tittat på manuset sedan i november när jag samtidigt hade huvudet fullt av Nano-berättelse.

Nytt år betyder nya möjligheter, ny kraft och ny framtidstro.
Nya insikter, ny inspiration, nya blad att skriva vad som helst på.

För nu längtar jag efter att försjunka i min fantasi igen. Återse mina vänner på Storgatan, utforska deras personligheter ytterligare, spänna deras öden ännu ett snäpp.

Nytt år betyder också nya Debutantbloggare att luta sig emot när orken tryter och tvivlet på att man någonsin kommer att skriva färdigt en bok tränger på. I år är jag särskilt stolt över Hanna och hennes Vilse Förlag. (Bara namnet liksom! Hur bra?) Hanna som jag lärt känna genom Debutantbloggen på den tiden (senaste två åren) då vi båda var ivriga debutantbloggsanhängare och gärna kommenterade cirka vartenda inlägg där, och som har en av de mest inspirerande skrivarbloggar. Hon är insiktsfull, sprudlande och spirituell på ett jordnära vis. Resten av gänget som ska turas om att dela med sig av sina erfarenheter som debuterande författare under 2014 verkar inte sämre. Det är fantastiska boktitlar och intressanta personligheter i en skön blandning. Mina fingrar börjar trumma otåligt av bara tanken på att också skriva färdigt en bok. Orden väntar nu. De längtar efter att ta plats i ett prydligt Scrivenerdokument.

/Anna

Gott nytt 2014

Jag höll mig vaken över tolvslaget! Åtminstone under fördrink och middag på Farang. Sedan gick vi hem till lillsvågern och svägerskan och där var jag pinsam och somnade i soffan.


Nåväl, jag körde på klänning med pärlor och höga pumps.


Idag har jag mest kört på pyjamas i soffan till Star Wars. Denna nyårsdagsafton ägnas åt att äntligen se den nya filmversionen av Les Miserable.


Men snart ska jag nog sova igen. Eftertanke och krönikor och sånt lämnar jag åt en annan dag. Jag tänker att jag har cirka 365 på mig att komma underfund med vad 2014 egentligen är för ett slags år. Till att börja med är min ståndpunkt att det är trevligt att träffas. Jag tror ju trots allt alltid det bästa om det mesta. Så ock nya år.

/Anna