tisdag 19 april 2016

När livet återvänder

Det är så mycket jag tänkt att jag velat blogga om, de senaste veckorna. Men så fort jag tänkt tanken har febern tagit fart och mattheten övermannat. Det är fler än jag som vittnar om "man colds" den här våren, ni vet den där förkylningen som sätter klorna i en med värk i alla muskler, tungt huvud och oförmåga att formulera ens en tanke. En dag hade jag som mål att ta mig till köket och brygga kaffe. En annan att stappla till affären och köpa blåbärssoppa. Den nivån. Jag är sällan sjuk, men när jag blir det är det nästan alltid under liknande omständigheter. Man cold.

Till exempel hade jag ett blogginlägg på gång om måsarna. De där vita, skrikande som fyller stan varje sommar. De är, sitt skränande till trots, mitt bästa vårtecken. När måsarna kommer vet man att värmen är här för att stanna. För några veckor sedan var vi i Ludvika över helgen och jag hade tänkt jättemycket på måsar. Kanske till och med längtande sagt till Fotografen att "tänk när dom kommer!" Och så, när vi körde in i vårt kvarter på söndagkvällen, satt de där i skymningen. Hundratals, kurande i grässlänterna. Lysande vita mot de gråaktiga dunklet.

Ahhh...

Långsamt, alldeles för långsamt, har febern och värken ersatts av snuva, rethosta och matthet. Men om jag klarar att klä mig på morgonen går jag också till jobbet, så funkar jag. Kvällarna har jag spenderat i soffläge, att göra middag var den absoluta gränsen för min förmåga.

I helgen bestämde jag mig för att göra absolut ingenting (förutom att fira Fotografens farmor på 90-årsdagen) i förhoppning om att äntligen bli frisk.

Och så, i måndags morse, var det inte lika svårt att klä sig och inte heller lika svårt att ta tag i arbetsuppgifterna på jobbet. Det var lättare att andas.

Livet alltså. Som en vit mås.

/Anna

4 kommentarer:

Kära Syster sa...

Välkommen tillbaka till livet!

/E

Kära Syster sa...

Tack kära Strumpa! Vilken dag som helst nu tänker jag att vi kommer ses irl också...

/A

Emmelie sa...

Skönt att du mår bättre, den där man colden är inte att leka med.

Vilse sa...

Så himla fint skrivet. Förstås. Här har det varit precis samma sjuka. Elände. Men vitsipporna har kommit. Du, vad jag skulle kunna blogga om dem.

Tack och lov att du är frisk igen. Kram!