onsdag 24 februari 2016

Sånt jag inte antecknar

Vaknade klockan tre i morse och hade svårt att somna om (är således ännu tröttare än vanligt idag, känner mig till och med grinig på att solen skiner) och mitt i slummertillståndet drömde jag en ovanligt läskig dröm. En mardröm som var som en skräckfilm för den dök upp i huvudet komplett med klipp och otäcka ljudeffekter. Jag hade svårt att inte låta bli att tänka på scenariot (ett hus med en liten familj som råkar ut för något obeskrivbart, liksom så många andra spökhistorier handlar om) och funderade över hur storyn skulle kunna skrivas som prosa. Och där nånstans kom jag på vilket berättarperspektiv det skulle vara och hur det skulle vecklas ut som en extra dimension till berättelsen allteftersom det uppdagas vem berättaren egentligen är vilket gjorde det hela ä n n u läskigare och så stängde jag av tankarna och kunde nästan somna.

Att jag skulle anteckna en sån där story för att minnas och gå tillbaka till finns såklart inte på kartan. Man är väl ingen självplågare.

/Anna

2 kommentarer:

Skriviver sa...

Hahaha, vilket bra sätt att hantera en mardröm. Perfekt sätt att få distans till den, att bara behandla den som en berättelse och fundera över teknikaliteterna. Ska jag komma ihåg vid tillfälle :)

Kära Syster sa...

Skriviver: Sorry, det var snarare tvärtom. Jag var fullt medveten om att det är EFFEKTERNA som skrämmer mig och det var nog därför som min hjärna spelade på det. Men himla fascinerande, jag VET ju att allt är på låtsas, men jag kan inte kolla skräckfilm för att jag VET att jag kommer blir skrämd, det är liksom vad det går ut på. Slutsats: jag är rädd för rädslan. (Lite som Harry Potter, eller? Snälla säg ja?)

/A