Min jobbarkompis Stephanie och jag kom att prata om nybörjarmisstag när man tar sina första skakiga steg mot att skapa något av ingenting alls.
Hon fotar, jag skriver. (Och lyllos henne som får jobba med sin passion, visst?)
Vi pratade klichéer och hur lätt det är att anamma dem i sin första roman, sin första fotoutställning, ja sitt första verk i vilken konstart som helst. Jag gav exempel från bokvärlden, hon från fotokonstvärlden. Överallt finns de som friskt pitchar en idé eller visar upp sitt verk, till synes utan att märka klavertrampen.
Självklart dignar antagligen mitt eget manus av klichéer, vissa är medvetna, och de omedvetna hoppas jag att en skarp testläsare, lektör eller redaktör upptäcker längs vägen och synliggör så att jag får möjlighet att välja hur jag vill hantera dem. En kliché eller två gör ingen skada så länge de inte är obetänksamt inkastade, tänker jag. Och så länge de inte upprätthåller den huvudsakliga ploten.
Å andra sidan finns det kanske en poäng med att fritt och obetänksamt ösa ner texten på sidorna och låta den landa som man har lust.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar