Dagarna går och nu har jag nog funderat klart, egentligen. Ändå sätter jag mig inte och skriver. Inte på riktigt.
Istället har jag gjort följande:
- Skrivit om början. Petat i vartannat ord, granskat resultatet för att sedan ändra tillbaka alltsammans.
- Googlat inspiration och hittat citat! (Högst godkänt av Elin så det är ju toppen. Däremot avrådde hon från att dela här, så sorry. Man får läsa i boken sen, som det heter...)
- Antecknat lösrykta tankar som uppstått och det är massor! Har inte skrivit så mycket i anteckningsboken som hör till Urmakaren på säkert ett år!
- Hittat ett fantastiskt foto av en person som är lite som min huvudkaraktär. Den ligger som bakgrundsbild i min telefon nu, så det kanske hjälper.
Men i slutändan måste jag förstås öppna dokumentet, se texten objektivt och fortsätta fylla i det som saknas, ta vid där jag slutade nån gång i vintras. Vad krävs egentligen för att jag ska göra det?
Skärp mig!
Och medan jag gör det, här är hon, Rakel:
 |
| (Nån som känner igen vem hon är på riktigt?) |
/Anna
5 kommentarer:
Det är ju uppenbart varför du inte skriver: du behöver ju sommarlov! I tell you.
Älskar bilden på Rakel.
/Elin
Sommarlov, ja. Där har vi det.
*bokar av husbygge*
/A
Å, det är alltid så svårt det där med varför man inte skriver. Att du behöver sommarlov är verkligen en anledning, och något du ska lyssna på tycker jag. Du HAR ju skrivit väldigt intensivt i vår, och det är inte det minsta konstigt att det behövs en paus mellan två skrivprojekt. Jag tror väldigt mycket på det där att hämta kraft och vila upp sig och låta sig inspireras innan man sätter sig att startar om igen med sitt manus.
Men har man redan gjort allt det där så tror jag på att bara bestämma sig, boka in lite tid varje dag och börja skriva utan så mycket pretentioner. Bestämma sig för att börja med de bitar som är roligast eller enklast, bara för att få upp lite fart, och kanske sedan börja från början eller göra en plan.
Du fixar det, när det väl är dags!
Jag förstår tanken, det händer nog de flesta förr eller senare, att man ifrågasätter sig själv, varför skriver jag bara inte? Själv skriver jag min första bok och har gett mig fan (pardon my french) på att skriva klart berättelsen, storyn från början till slut, ett råmanus. Och sen gå tillbaka i texten och se över alla detaljer. Jag gör så för att jag behöver se ett slut eller en helhet först innan jag gör djupdykningar i allt det som behöver fixas. Lycka till med skrivandet :)
Skiviver: Du gjorde det ingen, Oraklet. Tack för insikten.
P.M: Hear hear. Man m å s t e verkligen ge sig den på att komma till slutet, så det har jag gjort några gånger. Just nu befinner jag mig i den jobbiga sista-redigerings-rundan innan jag tänker skicka till förlag och här har jag insett att det är lätt hänt att man tycker att allt måste stämma, vara perfekt. Tack för påminnelsen om att så inte är fallet! Oavsett om man skriver första utkast eller har redigera tusen versioner, tror jag verkligen att det enda sättet som funkar är att BARA SKRIVA. Stort lycka till du med, hoppas du får en massa härlig skrivtid i sommar!
/A
Skicka en kommentar