onsdag 8 april 2015

En evighet i skaparbubblan

Kommer ni ihåg för några dagar sen, då jag beklagade mig över att jag var tvungen att hitta en text till en komposition som jag jobbade med? Och hur svårt det var att hitta en som hade rätt ljud och rytm?

Sedan dess har detta hänt: Liv åtog sig uppdraget att skriva en text till melodin. Bara sådär! Vi mejlade lite fram och tillbaka, jag skickade de skissartade noterna tillsammans med en förfärlig ljudfil och försökte i ord beskriva hur jag tänkt mig resten av stycket. Sedan tog jag påsklov, åt en massa mat, byggde lite hus, ni vet.

Plötsligt upptäckte jag att deadlinen jag gett Liv inte alls höll, då kompositionen ska redovisas denna vecka och inte nästa, som jag trott. Jag mejlade och uttryckte min fulla förståelse för eventuellt avhopp, men hoppades, hoppades, hoppades! att hon skulle vilja vara med ändå. Och med vändande post kom den! En dikt, specialskriven för min musik.

Och vet ni vad? Den lät inte alls som det jag hade tänkt. Såklart. För det jag hörde i mitt huvud var bara ljud, lite som att kören skulle sjunga meh, meh mah. I stället hade Liv tänkt ut ett tema, en handling och en riktning, användande ord som passade de rytmer jag hittat på. Hur coolt?

Uppgiften var egentligen tydlig från början: hitta en text och skriv musik till. Det är logiskt, för det blir så mycket svårare att göra åt andra hållet. Jag insåg också, när jag började peta in Livs ord i stycket, att det på ett sätt var frustrerande att ha en färdig mall. Att inte få utgå från orden och hitta den melodi som bäst uttryckte den. För det jobbet var ju redan gjort, från andra hållet! I stället fick jag lita på orden, att de skulle passa i tonerna.

Och när man läser Livs blogginlägg om hennes sida av processen, står det helt klart att jag inte hade behövt oroa mig. Lite som namnet på hennes blogg.

Nu är jag trött, stel i nacken och lagom euforisk efter att ha suttit vid datorn hela dagen. Men stycket är klart, ska redovisas för klassen i morgon och förhoppningsvis för er läsare så småningom.

Som jag skrev till Liv, så himla fint att få jobba med saker man tycker om.

Nu blir det glass.

/Elin

3 kommentarer:

Kära Syster sa...

Det här är så cooolt! Lite som att hitta meningen med bloggen ju! Nu ska jag in till Liv, hej svejs!

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Elin: Åh så fint att få läsa lite mer om hur det var från ditt håll! Särskilt kul den där grejen med att det inte lät som du har tänkt. Självklart på sitt sätt, om man tänker sig någonting rätt neutralt så skiljer sig ju allting, vad det än är, från det man tänkt. Spännande!

Anna: Ja, precis så har jag gått runt och tänkt de senaste dagarna, att det är sånt här som är bloggandets högsta mening. Det är så himla coolt att två personer som aldrig ens har träffats i levandes livet helt plötsligt kan skapa någonting tillsammans.

Kram på er!
/Liv

Skriviver sa...

Jag måste bara hålla med ovanstående talare. Så himla coolt att ni faktiskt har gjort en låt tillsammans, och så spännande att få ta del av själva processen :)

Tack för att ni bjuder på det!