tisdag 10 februari 2015

Skaparhelgsrapport var det här!

När fyra personer bor tillsammans på liten yta (aka mitt hem) under en helg, känns den ytan nästan lite omöblerad när de åker till sitt. Mitt under värsta skaparyran i helgen åkte dessutom Fotografen till Thailand för att jobba där en vecka, så nu är det sannerligen ödsligt.

Fast det är ganska mycket ordning på allt.

Och fortfarande hyfsat rent. (Känner i och för sig för att okynnesstäda.)

Mest av allt är det lugnt.

Men nu var det helgen det skulle handla om. Kylskåpet, vi börjar där, för det var fullproppat och uppstyrt. Sängplatserna var planerade och bäddade. Problemet för min del var m an u s e t. Jag hade inte en susning om vad jag skulle ägna mig åt. Det blev en trevande uppstart och därefter korta skrivpass varvat med matlagning och disk, bara för att göra saker, rensa tankarna.

Himla tur att hela temat för helgen var: TA DET LUGNT.

Rätt vad det var tog någon en tupplur, läste en bok eller gick på promenad.

Stämningen var i det stora hela tyst och koncentrerad, bara sent på kvällarna ägnade vi oss åt att flamsa (till exempel runt en ostbricka).

I lördags, när vi gick på lokal och åt tapas, hade jag kört fast ordentligt. Texten var tråkig, karaktärerna tråkiga, allt var tråkig. Så jag började skissa upp innehållet i varje kapitel jag skrivit dittills (med vacker reservoarpenna ja, för det är så man får lusten tillbaka) och hittade spännande trådar att dra vidare i. Helgen slutade därmed i en känsla av frid. Och med nya namn på de flesta karaktärer som vi spånade fram över frukost. Du milde! Hur ska jag nu känna igen dem?

Koncentrerad Hanna.
Skapargäng.
Mat!
Paus.
Tack Hanna, Katrin och Elin för besöket och varmt välkomna åter! Men ring innan, okej?

Strumpan, det är här du tar vid.

/Anna

6 kommentarer:

Skriviver sa...

Det låter som att ni (som väntat) har haft det helt fantastiskt! Jag tror att en av de absolut bästa saker jag vet i världen är just det där: många människor på liten yta om är alldeles tysta och koncentrerade. Med pauser för mat och samtal. Skaparfrid. Det kan ju inte bli bättre :)

Vilse sa...

Fint sammanfattat! Dig kan man alltid lita på.

Människor som öppnar sina hem, handlar hem massa mat, står och klurar över sina manus medan de diskar upp efter sina gäster, som bäddar med cirkuslakan och går med på att äta ost sent på natten när de egentligen bara vill sova, såna människor ska man stoppa i en särskild liten ficka av tack till livet, att man fick ynnesten att mötas från första början.

Ser så fram emot att skämma bort er i gengäld i april. Hoppas innerligt att ensamma veckan leder till manusproduktivitet i sällskap med monokel och Kaltbach creamy.

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Jag älskar konceptet för era skaparhelger, det här att var och en sitter och jobbar med sina egna saker, men ändå får hjälp av varandras kreativitet. Det låter underbart.

Skönt att det lossnade lite för dig på slutet, Anna! Det där att skriva med vackra pennor kan verkligen vara sådant som hjälper (tur att man är lite lättlurad på det viset!) :-)

/Liv

Villeosagamamman sa...

Tack, tack, tack, för all uppassning, all omtanke och för riktigt sköna dagar i ert härliga sällskap. Så njutbart! Kram!

Kära Syster sa...

Linda: Verkligen! Skapande, mat och samtal. Kombinationen är oslagbar.

Hanna: Asch! :) Det är himla tur för mig att ni kommer så jag får utlopp för mitt omhändertagande. Det är mitt behov och kräver absolut ingen gengäld. Det blir bara underbart att ses igen!

Liv: Jamen visst serru! Inget läsande av andras texter, inget analyserande. Nu har jag förstås läst Hannas första bok och hon var en av testläsarna till mitt manus i somras. Men jag fick hennes kommentarer då och själv är hon så hemlig, så hemlig med vad som händer i hennes tvåa. Katrin är förstås väääldigt insatt så de ägnade helgen åt att prata i kod när Hanna behövde input. Mycket frustrerande för Elin och mig! Och tack! Det är tur att man har sina knep... :) (Och att rummet är fullt med folk så man inte kan fuska, man m å s t e liksom få nåt gjort även när man sitter fast.)

Katrin Tack för du är så underbar och bara känner dig som hemma!

/Anna

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Svårt att sitta bredvid och vara nyfiken och ingenting få veta! Ja, det är ju lite olika det där med hur hemlig man vill vara, och författaren måste ju få bestämma. Men svårt att inte få veta! (Och svårt ibland att inget få säga. E tex är väldigt hemlig av sig och vill inte höra ett ord av vad jag tycker om hennes manus innan den "riktiga" responsen. Alltså har jag inte vågat ringa henne på en månad...)

/Liv