torsdag 29 januari 2015

Apropå kriser

Jag har sedan några år varit i den åldern då man alltid tvekar lite i kön på systemet. Ta fram ID-kort i förväg eller vänta och se om kassören frågar efter det? Å ena sidan vill man ju vara smidig och inte ta upp tid i onödan, å andra sidan vill man ju inte verka… fåfäng.

Men de senaste gångerna har jag blivit ombedd och kände mig närmast fåfäng åt andra hållet, som att jag bara var ute efter bekräftelse. (Men åh! Det hade jag aldrig trott!) Så idag, när jag slank in för att köpa en flaska rött till helgens gryta, var jag förberedd och la fram kortet framför kassören. Som tittade på det, blinkade konspiratoriskt och sa: "Jag hade min lilla misstanke".

Nästa gång: Inte en chans.

/Elin

4 kommentarer:

L sa...

Den enda anledningen till varför jag går på bolaget är möjligheten, den lilla lilla möjligheten, att jag kommer att bli ombedd att visa legitimation...

Kära Syster sa...

Vi lever på hoppet då.

/E

Vilse sa...

Mmm. Jag älskar den här bloggen.

Skriviver sa...

Åh, jag känner igen mig så väl! De senaste två, tre åren har jag sällan blivit frågad om leg längre (och jag ska ju ändå fylla 39 år i år - herregud), men innan min dotter föddes för fyra år sedan blev jag alltid ombedd att visa leg, varje gång. Och det sjuka är att, jag tog inte upp det innan för att det kändes fåfängt, men jag blev också väldigt nervös för att de ändå skulle fråga om leg och att det sedan skulle bli pinsamt när de insåg hur gammal jag i själva verket var. Det fanns på något sätt ingen lösning. Bara pinsamt.

Nu har jag nog helt enkelt kommit i fatt min ålder och ser nog precis så gammal ut som jag är. Trist. Men skönt när man är på systemet :)