Hobbiten och lite musiknörderi

Nästa år, när jag får frågan hur mycket jag vill jobba under julhelgen, kan någon då påminna mig om att jag behöver ledigt innan jul? För att tvätta, tindra och slå in julklappar? För nu jobbar jag mest. Och tindrar minst. 

Men det finns ju ljusglimtar. Syster Yster och Fotografen som bjöd in alla Stockholmssyskon på julmiddag häromkvällen, till exempel. Och igår gick vi på bio och såg sista Hobbiten! Anna kommer säkert att skriva ett smart inlägg om dramaturgi och karaktärer och sånt, jag tänkte mest på musiken. 

En ton, i synnerhet: molltersen i kamptemat som sjöfolket spelade i stora tutor från stadsmuren när de skulle ut i strid. Jag köper den inte. Kanske för att jag precis läst på lite om övertonsserien, som jag tror är ungefär samma som naturtonsserien, där ingen mollters existerar (alltså den ton som ligger ett och ett havt tonsteg från grundtonen). De här filmerna, som alla som sett bakommaterialet till Sagan om Ringen vet, görs av människor som lägger kopiöst mycket tid på bakgrundskoll och detaljer. Musiken också, som på äkta hollywoodmanér illustrerar olika folk och platser. Alla naturfolk, som alverna och hobbitarna, har teman som utgår från naturtonserien. Orcherna däremot, har teman som sticker ut för våra 1800-talsöron och hämtar inspiration från industrin. Därför skulle jag gärna vilja veta hur Howard Shore resonerade när han petade dit den där tonen, för jag lovar att det finns ett resonemang bakom.

Jag ska definitivt ta upp det med min teorilärare i januari.

/Elin