På torsdagmorgon levererar jag i alla fall äntligen ett stycke färdigt projekt till kund, det tror jag att jag ska fira med tårta för sedan har jag bara mitt vanliga jobb att hålla reda på. (Förutom en lektörsläsning, men den innebär ju inget koordinerande eller inblandning av underleverantörer och sånt krångel. Bara läsning och eftertanke.)
Är fortfarande bitter över att extra-projektet spillde över på helgen som var, jag hann liksom inte vara i huset på Nyberget och bygga dörr med de andra trots att jag befann mig i närheten. Istället satt jag ensam hemma hos mamman och pappan och skrev speakertexter till företagsfilmer. Precis så oinspirerade som det låter.
Det var nära att jag inte ens fick se mitt hus, men vi åkte förbi där på vägen hem till Stockholm igen och jag berömde dörrbygget (här i aluminium, men den ska kläs i trä och målas innan den är helt färdig). Kom även ihåg att fota den delen av hallen som ska bli arbetsrum där jag ska sitta i det magiska ljuset vid fönstren och skriva någon gång i framtiden.
/Anna
4 kommentarer:
Vet att vi kom överens om att inte kommentera utseenden, men det gäller väl inte hus? För i så fall: vilken skönhet!!
L: det gäller inte hus, så vi kan helt ohämmat lovorda varenda vinkel av Nyberget. Vilken färg! Vilket ljus! Vilka former!
/A
Tur att du fick se Nyberget lite grann i alla fall och ännu mer tur för oss som får se bilder! Dörrar och fönster, minsann, minsann. Det tar sig!
Vilse: ett litet steg i taget. Nu är nog alla hål igentäppta inför vintern.
/A
Skicka en kommentar