Ikapp! Och lite mör.

Jag hade två, nej tre planer för helgen:

1. Kolla Babel
2. Baka (och äta) äppelpaj
3. Skriva som en galning på Urmakaren

Man kan säga att jag lyckades till hälften. Det bidde inget Babel, det bidde däremot en paj och jag lyckades tvinga mig själv att peta lite i Urmakaren igen. Men jag verkar ha skrivkramp som jag misstänker grundar sig i prestationsångest. Sånt som fina ord från testläsare gör med en när man inte hunnit skriva ordentligt på väldigt länge, antar jag.

Sedan var det så otroligt skönt att vara ledig också.

Strumpan och jag åt fredagspizza på stan och hade hur trevligt som helst. Sedan gick vi på en fantastisk konsert på KMH och jag har tänkt hela helgen att jag borde skriva något utsvävande om Shostakovich och hans femte symfoni. Särskilt den tredje satsen som jag är alldeles övertygad om helt och hållet handlar om kärleksberättelsen i Urmakaren. Så på pricken att tårarna bara forsade innan stycket var slut. (Kvällens konferencier mumlade dock något om att det skrevs som en protest mot Stalin och blablabla... passar på att upprepa mitt nyaste mantra "kommunikation sker på mottagarens villkor". Punkt.)

Fotografen och jag åkte upp i Kaknästornet, för det var bra väder i lördags och jag har aldrig varit där och det var otroligt fint att fika och kolla utsikt och så.

Vi såg Gone Girl och den var superlång och exakt hur bra som helst och jag tycker synd om de som redan läst boken, men de kan säkert uppskatta Fincher´s hantverk ändå. Se alla!

Och så har jag bakat scones och plöjt båda Hobbit-filmerna, för det så det är väl inte undra på att jag inte fick så mycket tid över för att skriva. Hobbit-filmerna förresten, som inte alls var lika långsamma och tråkiga vid omtittningen utan tvärtom härligt djupdykande. Hade kunnat stanna kvar där på obestämd tid, men det blev måndag och vardag och dags att gå till jobbet igen.

Såatte... när ska man skriva egentligen?

/Anna