Däremot tror jag inte att de där andra "skriva-på-heltid-uppdragen" skulle väga upp tillräckligt mycket för att tillgodose en nödvändig dos av "arbetsuppgifter" och sannerligen inte "arbetskamrater".
Jag är så himla glad över att jag har ett "vanligt jobb", det är nog det jag försöker säga. Även om mina "arbetskamrater" mestadels består av fotografer som är "ute och fotar" och lämnar mig ensam i studion. Men ändå. Det är något annat än Urmakaren och alla låtsasproblem jag hittat på för den världen. I studion har jag riktiga människor att ringa, riktiga fakturor att skicka, riktiga offerter och riktiga kalendrar att hålla koll på.
Plus riktigt kaffe.
Jag tror jag behöver det, den där verklighetsdosen.
Men jag hör av mig när jag ändrar mig.
Arbetsplats. Utan distraherande inspiration. |
2 kommentarer:
Jag håller med, kombinera ett "riktigt" jobb med författandet måste vara det allra bästa. Än så länge i alla fall :)
Den som lever får se, Emmelie:)
/A
Skicka en kommentar