För hur gör man när man har en viktig karaktär som är svår att lära känna och som man egentligen tycker är obotligt sorglig, hjälplös och mörk? Mitt sätt har varit att hitta det man gillar med karaktären i fråga. Och långsamt lirka sig från det fina tills man når de utrymmen man inte förstod sig på.
Låter det logiskt? Diffust? P r e t e n t i ö s t ?
Eventuellt.
Men det är för närvarande omöjligt att mata mig med andra intryck än redan välkända, jag spottar bara ut. Alltså lyssnar jag på samma musik om och om igen. Jag läser samma bok (inte om och om igen, bara lika oändligt långsamt som jag alltid läser). Jag kollar på samma tv-serie om och om igen. Böcker, filmer, bloggar och musik som går utanför dessa ramar, gör mig irriterad. Kort sagt, jag har blivit en femåring som bara vill höra samma saga hela tiden.
Hur blev det egentligen så?
/Anna
2 kommentarer:
Jag tycker att ditt sätt att närma dig karaktären verkar vara väldigt bra. Jag antar att det fungerar? Har själv haft mycket problem med en av mina karaktärer som jag inte tyckt om och haft väldigt svårt att komma nära, och för mig var hela lösningen att hitta fram till karaktärens egen röst (har skrivit om det nyss på min blogg). Men jag antar att det finns lika många sätt att närma sig en karaktär, som det finns karaktärer :)
Och jag måste säga att jag verkligen känner igen det där med att bara vilja ha välkända böcker/filmer/upplevelser. Jag vet inte om det är så för dig, men för mig brukar den känslan komma i perioder (ibland perioder på flera år) när jag har lite för mycket i livet. Det behöver inte vara att allt är väldigt jobbigt, men bara att det inte finns så mycket utrymme för nya saker, efter som allt som är nytt ändå tar mer energi än det gamla. Om det redan finns mycket nytt i livet (nytt jobb, nytt boende....)så behöver man ägna all rekreationstid åt att återuppleva gammalt, för att få trygghet och för att bli glad på det där sättet som man blir när man återupplever sånt man vet att man gillar.
/Linda
Tack för din grundliga kommentar Linda! Ska kolla ditt inlägg om karaktärers röster, för det är just det som är lite av problemet. Min karaktär pratar knappt, så varje gång jag försöker skriva ord till honom, tar det en stund att hitta rätt nyans. Sakta men säkert ska det nog gå i alla fall.
För min del funkar de gamla välkända intrycken även för att framkalla t ex sorgsenhet och arrogans (eftersom jag är en så himla käck och trevlig typ till vardags!) Det kräver dock mycket från dem jag bor med :)
/A
Skicka en kommentar