onsdag 11 juni 2014

Det var en gång ett hus

Få teman tilltalar mig såsom hus gör. Alltså byggnader, där folk lever eller bor eller gör både och. Helst både och faktiskt. Urmakaren kryllar av sådana hus. Man kan säga att de utgör grunden för berättelsen och ibland undrar jag faktiskt om min huvudperson egentligen är ett av de där husen jag gett så framträdande roll.

Också i verkliga livet gillar jag hus. Som idé, tema eller inramning alltså. Jag är inte särskilt intresserad av design eller inredning eller material. Det får andra gärna bestämma. Det jag lockas av är den del av innehållet som inte riktigt syns, men som bevisligen finns där. Spåren av liv, lycka och kärlek. Av sorg, hemligheter och rädsla. Det är så oerhört fascinerande att ett hus kan hålla kvar allt det där. Stämningar.

Det finns en berättelse om ett sådant hus där någonting riktigt otäckt har hänt. Antagligen har någon varit förtvivlat olycklig och sedan försvunnit. Människan är borta, men olyckan stannar kvar. Sedan flyttar en ny husägare in och denne måste förstås hantera det som hänt där för att kunna bo kvar. Jag är inte riktigt säker på hur det slutar och om jag ens förstår handlingen, det enda jag hittills hittat på är det där huset. Det kom helt självklart. Meningen var att berättelsen skulle fyllas med kött och blod på max 1000 ord innan deadline på söndag, för att därefter mailas till debutantbloggen (a) gmail.com. Men jag får alltså ge mig till tåls och vänta längre än så innan jag får veta vad den där berättelsen om huset egentligen handlar om, det finns helt enkelt inte energi över att utforska i det nu. Jag hoppas dock att många andra tar chansen att testa sina förmågor i flash fiction, det verkar hur kul som helst! Se bara på min idol Erin Morgenstern och hennes mästerliga tio-meningars-noveller. Som den här, till exempel, för att dra någon ur hennes gedigna hög.

Huset i skogen, det jag ägnat senaste helgerna åt att renovera, blir jag inte riktigt klok på. Det är ett bra hus, ett gott hus. Ett hus som tjänat för arbete och inte så mycket annat. Det övergavs när gruvan lades ner,  men verkar inte så ledset för det. Det har utstått väder, vind och vandalisering, men är ändå vid gott mod. Jag skulle säga att om det är något hus mitt i skogen man kan vara trygg i, skulle det kunna vara det här:


Någon dag ska jag skriva igen. Om ett hus. Minst.

/Anna

2 kommentarer:

Vilse sa...

*stiger upp ur redigeringsdimman och tittar in i cyberspace igen*

Vad fint det här var. Både bilden (och jag ser honom, hälsa honom det) och texten. Hus är verkligen magiska, kan bara instämma. Sorgligt att det inte blir någon novell till Debutant, verkligen. Världen har gått miste om något stort, men hinner man inte så hinner man inte.

Fråga: dessa två jobb som du jonglerar, jag var dum nog att tro att de hörde ihop, men filminspelningen är alltså inte detsamma som studioeriet? Spännande! Lycka till med hus, skrivande och alla jobb. Stora kramen!

Kära Syster sa...

Japp, där står han! Och javisst är filminspelningen ett separat uppdrag. Frågade chefen snällt och nu är jag borta därifrån i typ 4 veckor. (Längtar redan tillbaka.)

/A