måndag 12 maj 2014

Nu har jag bara lite ont i ryggen

Förra veckan stegrade sig skrivarlusten, känslan av att snart nå något slags avslut blev bara allt mer intensiv. Det blev fredag, alla arbetsuppgifter klarades av, jag tog helg.

Vi åkte till Ludvika, Fotografen och jag. Det var otroligt härligt rent kroppsligt men lite frustrerande för själen. I Ludvika finns nämligen ännu ingen ro att sitta och skriva. Inte förrän vårt fantastiska hus har utrustats med ett skrivbord (någon gång ska jag komma ihåg att ta en bild på platsen dit jag visualiserar att jag kommer tassa om morgnarna med min kaffekopp, slå upp datorn och sitta ostörd i timmar och bara skriva).

Hursomhelst, det där huset finns inte riktigt ännu. Eller alltså, det finns, det står där mitt i skogen, men det är inte på långa vägar beboeligt. Det är inte ens vårt än, i egentlig mening. Men köpet av avstyckningen som ska bli vår tomt, platsen där huset redan står, huset som inte är något riktigt hus, kommer att genomföras, så vi är redan där och jobbar.

I helgen har vi bränt allt ris som vi tog ner för ett par helgen sedan. Det kändes fint att det regnat hela veckan och att det var vindstilla när det var dags att bränna eftersom rishögarna ligger mitt i skogen. Inga eldsvådor att rapportera. Vi har sopat rent inomhus, lövhögar och glassplitter och allmänt jox. Sorterat gamla fina tidningsartiklar och rostiga skruvar från de allmänna skräphögarna. Justerat ytterdörren så den hänger rakare, satt dit ett hänglås. (Det finns numera nycklar till vårt hus!) Transporterat dit ett elskåp. (Det finns snart el vid vårt hus!) Hackat upp marken och skyfflat igen ojämnheter vid infarten så vi kan köra in åtminstone en bil och slipper parkera längs den smala skogsvägen. (Det finns parkeringsplats utanför vårt hus!)

Svägerskan poserar med kvast. 
Dan Andersson-känslan!
Karl-Oskar-känslan!
Vi har lyssnat på fåglarna, förundrats över den outtröttliga kör som underhållit oss under arbetet. Och jag har fantiserat om hur jag när huset är klart kan bjuda in till kreativa helger och långa skrivardagar till skogs. (Den som inspireras av hav och vida slätter är välkomna att ändra sin mening eller åka någon annanstans.)

I går morse drömde jag att jag skrivit färdigt Urmakaren och pillade med kapitelindelningen. När jag vaknade kunde jag inte skutta ner till köket där frukosten stod framdukad förrän jag plitat ner stommen för de allra sista avsnitten i Scrivener-dokumentet. Nu återstår bara att se vilken väg mina karaktärer slutligen väljer. Deras vilja är min lag.

Huset förresten. Det heter Nyberget och syns till exempel på instagram under #nyberget.

/Anna

4 kommentarer:

emmeliehardenborg sa...

Fantastiskt hus! Vilken dröm att få skriva där, jag följer gäääärna med :)

Vilse sa...

Vilka underbara ord och bilder. Dan Anderssonkänslan är stor. Karl Oskar nästan större.

Längtar efter skrivarhelger i (på?) Nyberget! Här ser du en som inte inspireras av hav och öppna slätter ALLS. Ge mig skog och älvar, mossa och sten.

Så urglad för er skull!

Kära Syster sa...

Härligt! Kom båda två såklart! Och yes, det heter PÅ Nyberget:) Allt är PÅ i Dalarna. Semestern kommer att gå ut på att lista ut hur man bygger om ett sånt här gammalt maskinhus till något beboeligt. Blir spännande!

/A

Vilse sa...

Vilken lättnad att man säger på. Jag vill alltid säga på, om alla platser där på känns bäst. Och hallå, ni kommer ha en dunderfin semester därborta på Nyberget.