söndag 2 mars 2014

Tiden går aldrig så långsamt som när man är utelåst

Efter Ikea blev vi (Strumpsystrarna) avsläppta hos Strumpan, Fotografen åkte iväg på ett fotouppdrag. Vi åt lunch och fikade och sedan lånade jag en bok av Strumpan och låg på hennes soffa och läste under en filt. Strumpan grejade med sina tavlor, var ute och sprang en sväng och gjorde så liten notis som möjligt av att jag var där. Det var fint.

Jag tog bussen hem, handlade och tänkte på vilken märklig lördag det var. Jag hade ju inte alls tänkt hänga hemma hos Strumpan liksom. Men inte förrän jag kom fram till lägenhetsdörren insåg jag vidden av den oplanderade dagen. Jag tog för sjutton inte med mig några nycklar när vi drog till Ikea! Fotografen låste och jag hade inte tänkt något annat än att vi också skulle komma hem tillsammans.

Tur att jag inte var jättekissnödig och tur att jag hade boken med mig jag lånat av Strumpan. Och att internet finns. Jag hann babbla oväsentligheter med twitter plus messa med en tjej jag jobbade med för jättelängesedan och inte sett sedan dess. Jag hann också heja på kanske fem-sex grannar som passerade mig och som jag aldrig sagt hej till förut. Ingen av dem undrade varför jag satt där. Samtliga sa hej tillbaka.

Sedan kom Fotografen äntligen med pizza och så åkte vi på bio och såg The Monuments Men. Den var bra, se den.


/Anna

1 kommentar:

Kära Syster sa...

Men NEJ! Fast vad bra att det löste sig. Stackare.

/E