söndag 23 mars 2014

Chokladsmet, livet och gamla vänner

En vis person sa för ett tag sen att jag borde baka mer, i stället för att tänka så mycket på livet och döden. Eller döden, i alla fall. Så det gjorde jag igår, ägnade förmiddagen åt att baka tårtbottnar. För att jag hade lust. För att det "kan vara bra att ha". Och för att man tänker så himla bra när man står och långsamt siktar mjöl ner i chokladsmet.

Sen åkte jag mot Solna och mötte upp äldsta vännen (som jag har känt längst alltså, hon är inte särskilt gammal) för promenad i Hagaparken. Det är fint med gamla vänner, de som man redan pratat en massa med och bara kan liksom fortsätta på samma samtal. Mycket Livet blev det, men inget om Döden. Vi jämförde våra liv, hittade skillnader och likheter. Hon tyckte sig se en väldigt stor skillnad på den hon var förut och den hon är nu, medan jag ser en jämn och långsam utveckling i mitt eget liv. Hon behöver öva sig på att vara ensam mer, jag behöver jobba på min sociala fobi. Lustigt det där, hade vi träffats nu så hade vi nog inte orkat med varandra. Men har man lekt ihop sen man var sju så finns en annan förståelse...

Idag ska jag ta tag i ovan nämnda sociala fobi och ta mig till kyrkan. Det är ju i alla fall, som någon uttryckte det förra veckan, "The Lord's day".


Tårtbottnar i ugnen, nu står de i frysen och väntar på något gott.... Eller vänta, det är det ju jag som gör.
Hur kommer det sig att när jag ska ta en fin naturbild slutar det alltid med en rishög i mitten?
/Elin

3 kommentarer:

Vilse sa...

Så fint. Äldsta vänner bär på en annan sorts magi än nya. Rik är den som har båda.

Kära Syster sa...

De kompletterar varandra så bra, tycker jag. Representerar olika delar av en själv, så att man inte glömmer bort dem.

/E

Vilse sa...

Mycket väl talat. Hear, hear!