tisdag 18 februari 2014

Det är snudd på parodiskt hur solen kämpar för att bevisa sin förträfflighet

I morse åkte jag till förorten och bilverkstaden och lämnade ifrån mig bilen och sedan hade jag liksom ingenstans att ta vägen förutom att stanna i förorten tills bilen var färdig.

Det bidde frukostfika med tidning, lång promenad i solsken inklusive fågelkvitter, trädsus och en porlande bäck. Jag träffade en katt och tittade på en massa fina hus och snirklade mig igenom tysta bostadsområden jag aldrig varit i förr. Hittade ett torg med ett café och tog fram datorn efter lunchen. Det gick som vanligt dåligt, men jag lyckades i alla fall stolpa upp ploten som återstår fram till upplösningen.

Sedan ringde verkstan så jag promenerade tillbaka, hämtade ut bilen och körde hem.

Med solsken i blick.






/Anna

4 kommentarer:

Kära Syster sa...

Men å, vicken fin dag!

/E

Johanna sa...

Det låter härligt!

SOM jag längtar efter solen nu.

Kära Syster sa...

Hoppet kom tillbaka, så mycket betydde de där soltimmarna.

/A

Kära Syster sa...

Hoppet kom tillbaka, så mycket betydde de där soltimmarna.

/A