Sista rycket

Är lite slö idag. Alla andra dagar den här veckan och förra har jag infunnit mig i butiken såhär dags för att plocka ner saker i flyttlådor, ställa flyttlådor på pall och plasta in pallar. Typ så. Jag har även tagit mig an ärofyllda arbetsuppgifter såsom "skrapa bort färgfläckar på golvet".

Idag åker jag till butiken för allra sista gången. Om jag kommer att jobba kvar där framöver, när ny lokal finns och sådär, får vi se hur det blir.

Det är ungefär lika delar vemodigt och skönt. De senaste morgnarna har jag vaknat med ont i ryggen, i morse med tillägget "ont i fotsulorna". Vem vet hur jag har burit mig åt för att dra på mig den. Jag saknar också rena kläder och att ha nytvättat hår.

Men mest saknar jag Urmakaren, naturligtvis.

Igår när vi lagade mat här hemma, avbröt sig Fotografen plötsligt och drog nervöst fram min nya fina dator som han använder på nätterna för att surfa med eftersom den är "lättare och snabbare" än allt annat här hemma. Jag sover som bekant på nätterna, så det är väl okej förutom det där med att det ligger en massa flikar öppna till teknik- och kamerasidor när jag vaknar. Och en morgon när jag slog upp datorn låg där sju sidor öppna till olika serviceställen för symaskiner. Men det är en annan historia. Nu höll han fram den med beklagande min och förklarade att när han kvällen därpå stängde ner alla program och bara Scrivener var kvar, råkade komma åt några tangenter så att ett nytt dokument skapades. Men samtidigt tycktes avsnittet han läste ha försvunnit.

Ni fattar.

Japp.

Han har t j u v l ä s t min bok!

Så till den grad att han kunde berätta vad det stod i stycket, nästan ordagrant.

– Har du memorerat texten? undrade jag.
– Ja, jag var ju tvungen att testa att läsa högt.

Explosionen i mitt huvud då alltså. Fotografen arbetar till viss del med att läsa in speakertexter, så det där med högläsning är på sätt och vis det mest naturliga för honom.

– Hur funkar texten tycker du? var jag tvungen att veta.
– Jo... jag måste nog bara lära mig din rytm, sa han.

Fatta fint! Jag har en rytm!

Sedan klickade jag på dokumentet som jag visste innehåller de delar han reciterat och klart att det fanns kvar. Det är ju Scrivener.

Nu måste jag sticka iväg och tömma ett kontor på möbler.

/Anna