Det där med att "skomakarens barn har de sämsta skorna" kan lätt överföras till "Fotografens fru är den enda som saknar porträttbilder". True story. Jag har städat upp i mitt cv och klickat i ännu några kontaktförfrågningar på Linkedin och inser att jag verkligen behöver en skön bild att visa upp. Någonting som representerar mig, som ser seriös ut utan att vara pretentiös. En bild där jag ser snygg ut på ett osexualiserat vis, en bild där jag ser smart ut utan att skrämmas. En bild med intressant ljussättning utan att jag för den skull hamnar i skugga. För det är väl vad en bra bild är? Det är väl så kommande uppdragsgivare och blivande samarbetspartners vill se mig? Det är väl så jag vill framstå?
Suck, jag vet inte. Men till helgen tror jag att det är dags att boka en studio, några blixtar och världens bästa kameraman och go all in. Det är dags att ta saker hela vägen, vänligt men bestämt.
Först var det hemmets tur och det är rätt färdigt nu. Hence, jag tar itu med mig själv.
/Anna
3 kommentarer:
Go for it!
/E
Håller med Elin! Älskar beskrivningen av hur du kommer se ut och ser fram emot vad Fotografen lyckas åstadkomma med den beställningen.
Spänningen är olidlig och kraven skyhöga, med andra ord. Och jag har ingenting med saken att göra, jag ska bara stå där, visst? Hehe. Fotografen är bokad nu, enligt konstens alla regler. Så it's a go, yeah!
/A
Skicka en kommentar