Snart hoppas jag att det slutar snurra

Är det mitt i natten? Det känns som det.

Efter att ha petat i tjugosex speakermanus till tvåtiden i natt, hann jag sova ungefär fyra timmar innan det var dags att gå upp och åka till tåget.

Väl i Göteborg slungades jag genast in i den minst sagt ofärdiga montern där jag och mina kollegor (Iiii! Jag har förlagskollegor!!!) packade upp ett aldrig sinande hav av lådor med böcker och skruvade ihop borden som tycktes vara isärplockade i evinnerliga beståndsdelar och så kom alla författare efter några timmar och det dracks bubbel och åts mackor och vi plockade papperskräp och plastskräp och sprättade kartonger och försökte få till en rättvis exponering av alla titlar.

Och plötsligt var det bara förlagskoordinatorn, marknadskoordinatorn och jag kvar och efter en sista kraftansträngning var vi äntligen redo att lämna mässhallen för att återkomma innan öppning i morgon bitti och göra det sista då.

En lång vecka börjar nu och den innehåller så många efterlängtade saker att jag får dåndimpen.

Att pariserhjulet glittrar utanför fönstret gör knappast saken sämre.

/Anna