måndag 26 augusti 2013

Som alla första dagar men ändå första dagen

Rota i resväskan efter svarta steps att ha i tygskorna, hittar bara en. Termosmugg i hand, solglasögon på, i tid till tunnelbanan. Mörbytåget fullt som vanligt, en kille har gitarr på ryggen. Upp i ljuset, uppför backen, halva kullen bortsprängd över sommaren.

Djupt andetag, öppna dörren, in i bruset. Passera okända ansikten, heja på några kända. Ställa sig i rätt kö, lämna fram rätt papper, visa upp rätt kort. Avprickad.

Ut i bruset igen, växla några ord med någon. Spana efter någonstans att sitta, inte se bortkommen ut. Läsa igenom informationen. Alla verkar ha någon att prata med, gäng bildas. Det är som fösta avsnittet av en TV-serie, alla karaktärer presenteras på något sätt. Några glider förbi kameran för att återkomma senare under säsongen, andra får några repliker.

De verkar snälla.

Gå en sväng igen, inte se bortkommen ut, växla några fler ord. En gemensam nämnare, vi kan prata längre? En kram, ett skratt. Gå tillsammans till stora samlingen, några fler hakar på. Äta lunch. Workshop på eftermiddagen, abstrakt övning. Förvirrade och obekväma blickar möts. Något att skratta åt tillsammans, efteråt.

Vill inte gå hem, hänger kvar, ett gäng kring ett bord. Vi ska gå här nu.

Det blir bra det här.

/Elin

4 kommentarer:

Vilse sa...

Störtskön gestaltning, blir sugen på att börja skolan igen jag med. Så glad för din skull!

Kära Syster sa...

Ska du inte börja då? Och tack!

/E

Vilse sa...

Man vet ju inte än... Allt hänger i luften en vecka till.

Villeosagamamman sa...

Åå vad det låter underbart. Vilka minnen som ramlar över mig. Jag hade nog gärna gjort om det igen.

Härligt, Elin!!