lördag 1 juni 2013

Dagen efter-koman

Idag är dagen jag längtat efter hela veckan. Dagen då jag inte har något att göra (förutom att tvätta, städa och skriva klart ett arbete men whatever, jag behöver inte gå hemifrån!).

Avslutningskonsert igår, bejublad med stående ovationer av vänner och familjer. Den ettåriga utbildningen är i stort sett över, när vi samlade oss efter nedriggningen började sentimentaliteten krypa fram. Avslutningslunchen på måndag kan bli en tårdrypande historia, men själv är jag redan långt fram i tankarna. Gig med Lureena nästa vecka, sommarjobb, sista antagningsprovet, hösten...

Jag har aldrig varit så mycket för att se tillbaka. Det här året har varit utvecklande och förberedande, men också sömnigt och frustrerande. Jag längtar efter att komma igång, att spela med sjukt duktiga musiker som får mig att skratta av utmaningen att försöka hänga med. Att lära mig saker. Att sucka desperat över  tjocka böcker som jag inte riktigt förstår. Att ta mer plats, inte bara hänga i bakgrunden.

Det är dags.

(Med reservation för om jag inte blir antagen och får jobba på bensinmack nästa år i stället, då kan ni bortse från det här inlägget.)

/Elin

2 kommentarer:

Vilse sa...

Önskar, önskar, önskar, att det är drömmen som väntar dig nästa läsår. Ja!

Bensinmack, nej tack.

Kära Syster sa...

Tack! Och jag hoppas ingen bensinmacksanställd har tagit illa upp.

/E