Men vad sjutton är det som händer?!

Under i stort sett hela våren har jag inte haft mycket andra uppdrag än helger i butiken och den där boken jag skriver. Och så nu, i maj är det som om en bomb slagit ner i min kalender.

Hittills har jag i alla fall inte behövt säga nej till jobb, annat än en dag i butiken, men där har jag ju återkommande tider. (Däremot har jag sagt nej till en finmiddag, en utekväll och... säkert en grej till, men roligheter är ju sekundärt.)

Alldeles nyss blev jag uppringd av produktionen som jag varit platsassistent åt ett par dagar den senaste tiden. Men nu behövde de hjälp med ett av mina favoritområden – statister – och det fyra dagar i sträck! Fyra dagar nästa vecka! Det är typ lång tid hos samma arbetsgivare i filmbranschen...

Men nästa vecka...
Nästa vecka när jag måste ge ett marknadsassistentuppdrag mer tid, nästa vecka när jag ska filma reklam och nästa vecka som jag ska hoppa in extra i butiken. Jag förklarade desperat för tjejen som ringde att jag verkligen är rätt person för jobbet, men att jag tyvärr är uppbokad. Hon förstod precis, branchen är full av snabba vändningar och hon lovade att ha mig i åtanke nästa gång. Fine, men om den personen som tar sig an uppdraget nästa vecka är hälften så bra på sitt jobb som jag skulle ha varit, är det den personen som kommer att få uppdraget även nästa gång. För så funkar branschen. Vill man vara kvar, måste man hänga med.

Suck!

Varför, varför kunde sånt här inte komma mer utspritt?

Jaja, det kanske ordnar sig ändå.

/Anna