fredag 24 maj 2013

Ett inlägg tillägnat Vilse

Jag var i Örebro igår, igen. För att söka en utbildning, igen. För att sjunga för samma jury som förra gången, till samma kompband som förra gången. För att göra om ett sångprov som bedömdes "icke godkänt" i mars (hur lyckas man med det? Hallå?)

Jag åkte den långa vägen med tåget igen, jag väntade på bussen igen, jag kom till musikhögskolan med inget annat än dejá vu-känsla och motvilja.

Jag fick min provtid, jag väntade i cafét, försökte undvika gruppen av andra sökande utanför provrummet med sina beskrivningar av andra prov de varit på, diskuterande av kreddiga jazzlåtar och nojor över provmoment.

Jag gjorde första delprovet, över på fem minuter, och beredde mig på att åka hem. Men först den långa väntan på Listan. Listan de sätter upp på anslagstavlan, där det står vilka som godkändes. Vilka som går vidare till nästa prov. Jag hatar Listan. Vill inte gå och titta samtidigt som alla andra, vill vara ensam med besvikelsen, men vill inte få veta sist av alla.

Så jag trängde mig fram.

Och vet ni?

Mitt namn stod på listan.

/Elin

(Vilse bloggar här om besvikelse och glädje och allt annat som tumlar runt i processen i att försöka bli antagen, om än i en annan branch.)

3 kommentarer:

Kära Syster sa...

Glädjetår i ögat! För att du är så bra! För att du skriver om det så bra! För att det är så härligt med lite goda nyheter på den här bloggen! Rys-inlägg!

Nu åker jag hem och skriver en artikel.

/Anna

Vilse sa...

Ens om jag stod i en tigande kyrka, hade jag haft svårt att hålla tillbaka jublet.

Du trotsade motviljan. Du tog dit tillbaka.

Du sjöng.
Du väntade.
Du segrade.

Inom mig spirar den lyckofrid som följer när någon välförtjänt får kliva in i värmen efter att ha stått i motvind alldeles för länge. SOM jag gläds med dig!

Samtidigt ler jag försynt, ovan vid uppmärksamheten riktad mot mig i denna din segerstund. Tack. Nu tryter orden, men t a c k.

Kära Syster sa...

Hurra!

/E