Jag har läst en enda bok av Jón Kalman Stefánsson, Sommarljus och sen kommer natten. Hans poetiska berättande om människorna i den karga isländska miljön är sagolikt och vardagligt på samma gång. Som vanligt när jag läser någonting jag gillar, minns jag inte så mycket av handlingen. Bara att jag ville stanna kvar i meningarna, ligga bland orden och filosofera. Allt det där kom tillbaka igår, under inslaget av honom i Babel, när han apropå att bo i närheten av ett berg sa: "Bergen kan man hata. De kan ta det." Det är så klokt sagt.
Och jag inser att han faktiskt skrivit en triologi som jag naturligtvis måste läsa nu. Fast sedan. Kanske under en tur i Norrland bland skogar och karga fjäll? Där vi ska koka kaffe över öppen eld och bada i iskalla bäckar. Frågan är bara hur jag ska kunna vänta ända till dess.
/Anna
2 kommentarer:
Men sluta plåga mig med bilder av matlagning över öppen eld och älvbad! Älskar det, saknar det, behöver det. Ni kommer ha en fantastisk, minnesvärd sommar på alla fronter, det hör jag ju. Väl förunnat!
Jag passar på att plåga nu, för vem vet om det verkligen blir så sedan? Sån är jag:)
/A
Skicka en kommentar