måndag 4 mars 2013

Värsta solskenshelgen: en inbördes beundran

Vi var i valet och kvalet, Fotografen och jag, för huruvida vi skulle stanna i stan och knarka Oscarsvinnande filmer hela helgen eller om vi skulle dra hemåt till Ludvika och knarka frisk luft. Det blev det senare. Mycket klokt. I fredagskväll åkte vi och lånade en släpvagn och sedan försökte vi ha fredagsmys i bilen med chips och och godis. Plus för sällskapet. Minus för dålig radio.

Mamman jobbade i helgen och var uppe tidigt i lördags. Så när jag vaknade fem i sju och hörde att hon var i köket tassade jag upp för att hinna prata lite och äta frukost ihop. Sedan var det onödigt att lägga sig igen, så jag gjorde te och tog fram datorn och hann skriva en timme innan pappan vaknade och så åt jag frukost med honom också.

När affärerna öppnade åkte vi ner till stan och gjorde först om våra telefonabbonemang (det är inte klokt hur mycket bättre hjälp man får i en liten stad jämfört med de stora butikerna i Stockholm där säljarna är alldeles slimmade av merförsäljningsteknik. Avskyr!) Sedan handlade vi presenter till en tjej som fyller nio till veckan och kollade på bokrean i bokhandeln i exakt två minuter innan det var dags att träffa svärföräldrarna på en kopp caféfika.

En limousin passerade utanför, det var märkvärdigt.


Jag drack cappuccino, det tyckte jag var mer märkvärdigt.


Svärmodern ville kolla in en loppis i Folkets Hus som var igång just den här helgen, så då gjorde vi det. Jag suktade lite efter en skrivmaskin som en äldre herre kastade sig över sekunden efter att jag slutat leka med tangenterna. Hans egen började bli utsliten, förklarade han och han var van vid just de där tangenterna. Såklart han skulle få köpa den. Själv är jag mer var vid MacBook-tangenter, hade inte mycket att komma med där. Plus att jag misstänker att jag har mer tid på mig att hitta andra exemplar. Men fin var den, så fort jag bor större ska jag ge mig ut på jakt efter en egen skrivmaskin.


Fotografen hittade en taklampa och en gammal koffert han inte kunde leva utan, så dem köpte vi. Sedan tog vi med svärföräldrarna på utflykt till ett spännande gammalt hus. Det har varit maskinhus till en av alla gruvor i länet och liksom alla gamla gruvbyggnader bara tömts på maskiner och lämnats vind för våg.



Fotografen åkte hem till sina föräldrar för att plocka i ordning gamla saker som han samlat på sig men inte fått med sig hem tidigare. Till exempel biostolar och gamla kylskåp. Jag åkte hem till mina föräldrar och fikade med pappan.


Solen lyste och jag lade mig i soffan och läste medan pappan spelade musik ur de nya högtalarna. Världsklass! Jag hann som sagt skriva ett pass till senare, innan middagen.

På söndagmorgon var vi uppe tidigt allihop, Fotografen och jag packade ihop oss och var iväg strax efter åtta, hämtade släpvagnen med alla grejer hos svärföräldrarna och körde hem. Packade in allt i källarförrådet, åkte och lämnade tillbaka släpvagnen och åkte till söder i god tid för att hinna äta lunch innan det var dags för premiärvisningen av en kortfilm som Fotografen har plåtat. Jag hann deklarera för alla jag pratade med att min bok minsann kommer att vara färdigskriven den tjugosjätte april. Himla smart, blev inte alls stressad av det.

Efteråt ville vi inte åka hem, istället körde vi ut på Djurgården och promenerade runt bland de smala kvarteren vid Gröna Lund, där folk bor som om de vore figurer i en Astrid Lindgren-berättelse. Gröna Lund var stängt.


Fotografen blev fikasugen, jag gick med på att dricka varm choklad, lämplig uppassning hittade vi i fåtöljerna på Villa Godthem innan vi gick och hämtade bilen igen. Fast först hamnade vi på Skansenbutiken. Jag köpte påskägg och de är så söta att de får ligga på träbrickan på köksbänken redan nu.


Och efter att helgen i all dess förträfflighet tog slut, har jag nu grav prestationsångest över bokmanuset.

/Anna

2 kommentarer:

Vilse sa...

Vilken förträfflig helg! Påminner om något ur en fransk film (inte för att de brukar åka till Ludvika så ofta i franska filmer, men jag tänkte nog mer på fikat, promenaderna och förträffligheten.)

Och så ha inte prestationsångest: ta med dig vilan och fikan in i skrivenergin istället, för det är ju himla lätt gjort. =) Kram!

Kära Syster sa...

Klok som vanligt.
Kram!

/A