När man inte kan tänka själv längre (till exempel för att musiken man satte igång för att inspireras av medan man låg på soffan stängde av sig vilket gjorde att man somnade fortare än man hann tänka "dramaturgi"), är det himla fiffigt att man kan buda hem en lillasyster. Detta budande går lämpligast till så att man försäkrar sig om att det finns fika och mat hemma i ohyggliga mängder. För äter gör vi ju gärna när vi ses, det är inget att hymla om.
Och medan mellanmål, fika, middag och fika igen avklarades, lyckades Strumpan klämma fram vad min berättelse saknar.
Lyssna nu: Det finns plötsligt EN PLAN för min bok (som Strumpan lydigt antecknade medan jag lagade mat) och ETT MÅL för min huvudkaraktär!
Medan allt började falla på plats syntes det så logiskt och smart och enkelt att vi firade med ännu en kopp te typ. Så kan det gå.
Ser fram emot i morgon när det visar sig hur hållbara våra hypoteser om manusets fortsatta väg egentligen är. I dagsljuset brukar sådant bli väldigt tydligt. Men det tar vi då. Nu: sova lite va?
/Anna
Ps. Strumpan, glöm inte att maila mig, okej?
1 kommentar:
*stående ovationer i mängder*
Nu absolut sova lite. Heja!! Lite dagsljus på det och så är saken biff.
Skicka en kommentar