söndag 17 februari 2013

Grått, disigt och väldigt romantiskt

I går morse packade vi varsin övernattningsväska, Fotografen och jag. Sedan åkte vi till den där staden som vi ännu inte riktigt lärt oss namnet på. Det är alltså... vahettere... ööhhh... STRÄNGNÄS!

Det fastnade liksom aldrig. Vid middagen frågade jag servitrisen om hon kände till hur det kom sig att Sigtuna grundades och Fotografen rättade mig diskret: "Alltså, hon menar Strängnäs". När vi senare promenerade omkring och tittade på hus och andra byggnader gjorde Fotografen en kommentar om Säter. "Jaha, du menar Strängnäs", sa jag. Varenda gång! Jag kan inte annat än dra slutsatsen att Strängnäs inte är färdiga med oss än. I bilen på väg hem bestämde vi genast att vi såklart måste åka dit till sommaren, när man ser annat än dimma. Till exempel ska vi titta närmare på Domkyrkan och platsen för Gustav Vasas kröning då. Blir fint. Men kolla här nu, snyggt golv!


Vi var där för att bo på herrgård och ha det fint, vilket var en julklapp från svärföräldrarna. Och fint hade vi! Efter rekommendation av känd författare gick vi en rundtur i ett alldeles nedstängt Strängnäs (aha, jag kom ihåg namnet!). Tydligen ska man inte komma först vid tretiden om man vill gå in i butikerna, men det viktigaste stället var öppet: Grassagårdens café.


Till middagen stassade jag upp mig och det togs en hel drös med kort. Fast inte ett enda där mina svinhöga pumps syns. Jag lyckades faktiskt ta mig från huset där vi hade vårt rum till herrgårdens huvudbyggnad i dem för middagen. Värt! Efter middagen spelade vi biljard. Och vi tog en till drös med skolösa kort i diverse meningslösa poser.


I bilen på väg hem idag slog det mig varför jag valde just den här helgen att utnyttja presentkortet för vistelsen. Dels var det för att jag var ledig från butiken förstås, men så passade det så bra att idag är vår förlovningsdag. Så när vi kom hem och hade sovit middag en stund, drog vi iväg på biodate och såg Hitchcock (mer om den i eget inlägg). Nu är det kvällsmacka, te och dokumentär om slottet där Downton Abbey spelas in: Highclere Castle. Den ultimata avrundningen på en gråmulen tolvårsdag.

/Anna

5 kommentarer:

Vilse sa...

Du ser ut som någon ur Downton själv. Vacker! Underbara svärföräldrar som ger sådana presenter. Myys!

Kära Syster sa...

Det måste bero på ljuset över biljardbordet:) Men tack! Det är något visst med att glida runt i vackert möblerade rum, det är det.

/A

Villeosagamamman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Villeosagamamman sa...

Låter underbart!! Jag missade helt den där dokumentären. Vilken kanal kan jag hitta den på och minns du vad den hette?

Kära Syster sa...

Eehhh... alltså, det där med kanaler... Sorry, det var nog iTunes vi hittade den på, köpte programmet för 3 dollar. Vet inte om den finns på svenska sidor än.

/A