tisdag 26 februari 2013

En natt med Oscar

Tydligen förväntas jag tycka till om Oscarsgalan och okej då, jag gör väl det.

Såhär tyckte jag om Oscarsgalan: BRA!

Jag har som sagt inte hunnit se alla filmer som var nominerade till priset för Bästa Film, men Ben Affleck var en värdig vinnare med Argo. Jag hade nog inte väntat mig att en film som driver så mycket med den amerikanska filmindustrin skulle få priset, men berättelsen i övrigt är viktig och gripande (för att inte tala om spännande!) så det är fint att Argo blev juryns favorit.

Det är förstås fantastiskt roligt att Malik Bendjelloul vann priset för bästa dokumentär med Searching for Sugarman (som jag ännu inte har sett) och roligt med fler svenskar på scenen när det togs emot statyetter för ljudpriserna också.

När Quentin Tarantino fick priset för bästa manus (Django Unchained) hurrade jag högt och lika högt hurrade jag när Christoph Waltz tog emot statyetten för bästa biroll i samma film. Så värt!

Såhär i efterhand blir galans värd Seth MacFarlane aningen bespottad, särskilt på amerikanska sociala medier. Men jag kan inte ge mig in i en diskussion om sånt där, är alldeles för förlåtande till min natur även om jag naturligtvis också har en sida av mig som blir rasande över låten "We saw your boobs". Å ena sidan. Å andra sidan visade sig MacFarlane ha världens skönaste presentationsröst plus att han både sjöng och dansade. Man gillar ju programledare som också kan agera musikalartister, så är det bara.

I övrigt var vi mest sugna på flingor och mjölk och en och annan macka med ost mitt i natten (note till mitt framtida sitta-uppe-och-kolla-på-Oscarsgalan-jag). Vi hade pyjamasparty i vardagsrummet, bäddade på madrasser framför tv:n och satt med ryggarna mot soffan och hade det hur bra som helst.


Dessutom lyckades vi hålla oss vakna ända till slutet utan problem (till skillnad från förra året då vi somnade mitt under utdelningen av de tyngsta priserna), kanske tack vare att vi struntade i röda mattan-timmen som visas som uppladdning innan själva galan. Men igår var vi överens om att vi ändå saknade att kolla på röda mattan. Både för att se vad folk har på sig men mest för att det faktiskt förhöjer stämningen. Det finns alltså saker att förbättra även till nästa år.

Jag sov såklart några timmar efter galan som slutade klockan sex, men sedan var dagen precis som vanligt. Förutom att jag städade istället för att skriva och sedan promenerade till stan för att det var vackert väder. Så har lite panik nu över att jag inte har skrivit det jag ska och ska lägga på ett kol precis nu.

Kaffe!

/Anna

3 kommentarer:

Kära Syster sa...

Bra sammanfattat!

/E

Vilse sa...

Det är bara så mäktigt att ni gör det, ni går upp och ser den live!

Jag har bara gjort det en gång, och det var det året som Sagan om Kungens återkomst vann tolv Oscars och det var något av det coolaste jag varit med om att se det när det hände, Oscars efter Oscars, istället för att läsa om det i tidningen dagen efter. All respekt till er!

Mest av allt, längtar jag nu efter att se Silver Lining som jag tror kan bli en höjdare!

Kära Syster sa...

Vilse: Ähum... de enda barnen här är liksom vi, det kan ha med det att göra... :)

/A