Vem sa att bara män blir dödssjuka av förkylningar?

Jag kan inte jobba, kan inte tänka, kan inte läsa, kan inte skriva, orkar faktiskt ingenting. Mina få måsten skjuter jag på framtiden (hej morgondagen, tänker du sparka mig i baken?), för tillfället är jag paralyserad.

Har t o m tappat känslan för vad som är en lämplig bild...

Det enda jag egentligen orkar med full energi är att kolla på Glee. Jag vet, jag är ungefär två år efter alla andra men OMG vilken serie! Tyvärr tillför den helt fel slags energi i mitt bokmanustänk, så jag borde spara resterande avsnitt till ett maraton över jul eller något. Jag som var (är) nära att hitta kärnan i min berättelse vill numera bara att mina karaktärer ska brista ut i sång (lycka till med det i prosa) eller prata ut undertexten i övertexten och slänga slushies på varandra. En av mina karaktärer råkar dessutom heta samma som en i Glee och det vore en tragedi om min karaktär skulle börja bete sig som Glee-karaktären. Som det är nu vågar jag knappt öppna Scrivener i rädsla att sabba alltihop med ett stycke klämkäcka highschool-klichéer.

Men det värsta är att jag inte alls är så sjuk som jag vill verka. Tror jag. Det handlar mest om att jag inte vill någonting just nu och det kan man väl i och för sig inte betrakta som helst friskt. Visst? Jag är faktiskt seg i hela kroppen. Vad ordineras för det? Vila och Glee? Ja?

/Anna