Vissa saker måste mogna

När följande dök upp i mitt twitterflöde kunde jag inte låta bli att fnissa:

Jag har nämligen äntligen läst Pernilla Alms debutroman Alltid Du.
Hittills har den legat på byrån intill sängen där alltfler böcker har hamnat det senaste halvåret. Jag minns inte varför jag inte liksom alla andra kastade mig över Pernillas bok direkt efter hennes releasefest i maj. Kanske just för att alla gjorde just det, bloggar och twitter svämmade över av folk som meddelade att de slukade boken. Så jag lät bli, bidade tid, inväntade rätt omständigheter.

För så är det, varje bok kräver rätt känsla, humör och tid. Är det en bok man kan börja slöläsa sent på kvällen? Eller kräver den en ordentlig start på någon timme en eftermiddag? För mig som läser llångsamt blir det där nästan lika viktigt som boken i sig. Jag vill inte komma i otakt med någon berättelse, de är alla värda mer än så. Det finns också en poäng med att rätt bok följer efter varandra. Efter en tung, poetisk bok, vill jag ha någonting mer lättläst, vilket kan övergå i någonting lättsamt, vilket gör att jag letar efter djup och tanke igen.

Alltid Du har gjort mig hungrig på en bok som legat på den där byrån betydligt längre. För hur mycket jag än har längtat efter att läsa Cirkeln, har rätt förutsättningar inte infunnit sig. Förrän nu.

/Anna