Utflykt till Grängesberg

Grängesberg är en ort som fascinerar mig. Det är en stad med en lång och spännande historia som tydligt syns bland fallfärdiga byggnader och överväxta områden. Allt på spillrorna från det som en gång var en framgångsrik malmgruva.

För någon vecka sedan slogs portarna upp till ett uppstädat maskinhus där konstnären Mia Malmlöf ställer ut sina drömska bilder, målade på glas och duk. I samma maskinhus filmade Fotografen några scener till sin examensfilm för Stockholms Filmskola för tio år sedan. Då var det övergivet, fullt av mörka vrår och håligheter i golvet att akta sig för så att man inte trampade igenom. Idag strilade solljuset in genom de stora fönstrena, mer ateljélikt blir det inte.

Jag provsatt den mäktiga stolen med spakar.

Efter lunch på värdshuset Stopet (jag åt vansinnigt god chili), tog vi med svärföräldrarna till gamla Grängesberg, den delen som lämnades för kanske fyrtio år sedan eftersom den var på väg att rasa ner i dagbrottet. Sprickorna i marken är så överväxta att man tar dem för diken. Om det inte vore för att de klyver fasaden på flera ställen på en av få byggnader som fortfarande står kvar...

Det går inte att föreställa sig vad som händer med Grängesberg om planerna på att tömma hela gruvan på vatten och återuppta gruvindustrin går i lås. Allt är möjligt!

/Anna