tisdag 13 mars 2012

Sjätte utmaningen: Gick bra

Okej, det här är verkligen att tänja ordentligt på gränserna, men jag är uppe och springer! Eller alltså, vaken, sitter i soffan med datorn och läser igenom bloggar och twitter. Den vanliga uppvärmningen.

Dessutom mår jag lite illa, så där som jag alltid gör när jag går upp för tidigt. Fast det går strax över om det inte redan har gjort det. Ute ljusnar det i alla fall och jag tänker att det kan ha med saken att göra. Eller inte.

Men jag vet inte, gå upp klockan fem verkar en aning fanatiskt, gör det inte?

Nä, nu får jag ursäktas, måste tvätta grus ur ögonen, sätta på vattenkokaren för te och öppna det där dokumentet som är anledningen till att jag ens är uppe.

Förresten: Vad är det där med att jag sätter klockan på fem och vaknar av mig själva fem minuter i?
Och: Tyckte det var rätt smidigt att ta med telefonen ut från sovrummet utan att ha låst den så jag kom åt kontakterna och råkade ringa Fotografen. Han som inte behövde gå upp fem, alltså. Tur att han skrattade åt mig. Och somnade om.

/Anna

4 kommentarer:

Kära Syster sa...

Jo, det är fanatiskt. Men det är fanatiska människor som förändrar världen. Puss!

/E

L sa...

Om det känns bättre var jag uppe samma tid, men gick ut på promenad innan frukost. Min tid, bara min!

Kära Syster sa...

Känns bättre! Men alltså, det är ju MÖRKT då. Typ.

/A

L sa...

När man börjar promenaden, ja. Men mot slutet när man nästan är hemma har det ljusnat och himlen är helt underbart vacker!