Ett eftermiddagsbesök av en god vän fick det jag inte kunnat göra på tre veckor avklarat på 40 minuter. Så, när jag nu kommer hem från träffen med hemgruppen, börjar jag snudd på gråta. För att det är så fint. För att jag får bo så här.
Slut på städföljetong! (Vad ska ni nu tänka på om natten?)
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar