Jag anser mig vara frisk nu, gick inte upp förrän klockan sju och var rätt pigg och glad.
Sedan dess har jag suttit parkerad i soffan med datorn i knät och det är ganska obekvämt nu.
Men vad gör man inte när man har flyt och skriver så begåvade meningar att man ryser av sin egen briljans och kommer på finurliga övergångar och karaktärer som ska återkomma senare med avslöjanden. Jamen då sitter man vackert kvar.
Fast jag borde ta mig till kontoret.
Och släppa allt det magiska mitt i en mening för att göra annat.
De säger att det är ett smart drag, att det är lättare att komma igång nästa gång (ikväll!) om man lämnar texten i sin höjdpunkt.
Jag känner bara att jag vill vara kvar i berättelsen en stund till och se vad som händer.
Jaja, man ska väl lämna festen...
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar