Nu är ju inte musik min avdelning på den här bloggen, men eftersom Strumpan har fullt upp med just musik i den verkliga världen, drar jag mitt strå till stacken. Mest för att jag hittade ett klipp jag inte sett förut med den oemotståndlige Peter Cincotti (som jag, om jag orkade, skulle jobba mer aggressivt för att han ska komma till Sverige och spela någon gång).
En annan gång kanske jag skriver en mer utförlig kärleksförklaring till den amerikanska jazzpianisten, men nu lyssnar vi på låten där han spelar tillsammans med Simona Molinari (resten av min kväll kommer naturligtvis gå åt till att lyssna allt hon har gjort).
Vassego!
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar