Niceville (fast Fotografen är irriterad över att man inte behållit originaltiteln: The Help)

Det är väldigt sällan som jag faktiskt har läst boken som en film baseras på. Jag tror inte att det har hänt sedan... Timmarna (The Hours, filmrelease 2002). (Nix, Harry Potter gills inte i det här sammanhanget.) Så jag är inte särskilt van med fenomenet, det här med att hela tiden vara medveten om vad som "egentligen" har hänt mellan de olika scenerna, men som har strukits. Eller vilken relation karaktärerna "egentligen" har vid en viss tidpunkt, men som inte framgår för att allt har ändrats. Och så där kan man ju inte hålla på, det fattar vem som helst. En bok är en bok och en film är en film. Tempo och subjektivitet är helt enkelt inte samma sak i text som i rörlig bild med ljud och scenografi och kostym och smink och därför blir berättelserna inte heller desamma.

Bilden kommer från IMDB

Dessvärre lyckades jag inte koppla bort boken och därför är jag glad att jag var där med herr Fotograf, för mig det ultimata biosällskapet. Han gillade den! Nu är han i och för sig löjligt förälskad i tidsperioden, den amerikanska södern och tyckte dessutom mycket om fotot. Men han tyckte om de små nyanserna i berättelsen, att en begränsad skara människor upplever i det närmaste ett krig i sina åtskiljaktigheter med de stora förändringarna inom den amerikanska politiken som kuliss. Och det är ju därför Kathryn Stocketts berättelse är så bra och den stommen har Tate Taylor förvaltat väl i manuset. Jag kan mest inte låta bli att undra om filmen inte kunde ha varit strået vassare om Taylor inte också hade regisserat den.

Summa kardemumma ("När är det kardemummabullens dag?" sa Fotografen igår): Läs boken, se filmen. Välj något av det eller gör båda. Det är en underhållande och mycket bra berättelse. Tramset ovan, är detaljer. Men allvarligt, Hemhjälpen hade varit en mycket bättre titel.