torsdag 6 oktober 2011
Dagens promenad i höstmörker
När konserten var slut hade det äntligen slutat regna så i kylan och blåsten gick vi oss varma hemåt. Jag tänkte mest på hur Leonidas Kavakos i Brahms första symfoni var väldigt mycket musiker när han partiturfritt dirigerade hela orkestern med det mest underhållande rörelsemönster. Vackert var det.
/Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Glad att ha inspirerat till detta! Jag brukar se Konserthusets utbud som ett personligt smörgåsbord, att de spelar och spelar, kväll efter kväll - för mig, liksom, för närhelst jag bestämmer mig för att lägga ett par timmar och en måttlig summa pengar på en konsert är den min att ta del av. Och det är bara en av många arenor i den här stan. Svindlande!
Skicka en kommentar