Crazy, Stupid Love

Den perfekta filmen i höstmörkret för uppiggande kärlek är Crazy, Stupid Love. Jag höll bitvis på att skratta ihjäl mig och grät lite också.

Bilden kommer från IMDB.

Den handlar om ett par (Steve Carell, Julianne More) som går igenom en skilsmässa och Carells karaktär träffar en yngre kille (Ryan Gosling) på en bar som bestämmer sig för att coacha honom tillbaka till kärlekslivet. Dessutom får vi möta en lillgammal trettonåring som är hopplöst förälskad i sin barnvakt som i sin tur är kär i en betydligt äldre man. Förvecklingarna är fenomenala och skådespelarensemblen underbar. Själv är jag aningen allergisk mot Carells vanliga överspelarmanéer och pinsamhetskomik, men här får han utrymme att vara bara vanlig och det gör han så mycket bättre. Tillsammans med Julianne Moore spelar han de mest känsloladdade och sorgliga partierna i filmen. Så bra.

Den andra sidan av filmen handlar om Goslings karaktär som plötsligt går bet med sin vanliga charm när han försöker imponera på en tjej (Emma Stone) han råkar falla för. Här finns det inte så mycket att tillägga, kolla trailern bara!

Jag har väntat på Ryan Goslings nästa stora roll sedan Dagboken (med den cheesy undertiteln – jag sökte dig och fann mitt hjärta) (The Notebook, 2004). Och här är han nu! Iskall, rolig och innerlig på samma gång. Redan i november har två filmer till med honom Sverigepremiär och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite synd att de inte kommer mer spridda. Men det är ju kul för Gosling!

Den första filmen, Maktens Män (The Ides of March), har premiär den 4 november och är ett drama regisserat av George Clooney och en mängd duktiga skådespelare (förutom Clooney själv och Gosling) finns med i rollistan. Den andra är Drive (premiär 18 november), ett actiondrama där Gosling spelar en stuntförare som extraknäcker som chaufför på nätterna.

Eftersom jag är kär i Ryan Gosling nu (eller igen) kan jag inte garantera att jag inte kommer att tjata mer om honom. Men jag bestämmer att det är okej. Okej?

Därför:
Note to self innan november: Se Blue Valentine (2010) eftersom jag missade den på bio och All Good Things (2010), thriller med bl a Kirsten Dunst som jag inte tror gick upp på bio i Sverige.

Note to Lillstrumpa: Se Dagboken ASAP! (Fast ring mig först så kommer jag på studs...)

Note till alla som ännu inte har sett Crazy, Stupid Love: Lyllosar. Se den!

/Anna