Min arma lekamen, mitt haltande hjärta, ska du TA LIVET AV DIG, Lillstrumpa?
Nervimpulserna slår i otakt och ryggraden kröker sig i spasmer, jag kan inte förstå hur man kan klippa av sig livlinan på det där viset och tro att man ska klara sig.
Nåväl, internetfri semester må vara upp till var och en, fast jag skulle nog ordinera en ny lag och STÄNDIG UPPKOPLING till folket om jag fick bestämma.
So long, hare skönt och tänk inte på mig och på allt ANSVAR du lämnar mig alldeles ENSAM med som bloggar och mail och skriva bok. Jag har liksom inte tid att blaja mer om det just nu, det fattar man ju. Jag måste ju ta tag i internet.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar