Människor helt utan betydelse

Jag läste boken av Johan Kling i en bokcirkel och just då, när vi diskuterade vad vi tyckte om denna Doktor Glasaktiga endagsberättelse, läste jag en notis om att Gustaf Skarsgård skulle regissera filmen.

Eftersom boken är som en film, lät det som en utmärkt idé och Gustaf Skarsgård gillar man ju.

I vintras hade novellfilmen premiär på Göteborgs Filmfestival, men den missade jag tyvärr. Och så i kväll, helt utan förvarning, gick den på SVT2. Jag hann se den sista halvminuten, men kollade genast på SVTplay. Det borde alla göra, för jag gillar den. Gustaf har fångat en hel del av det där som i boken sägs mellan raderna i sociala sammanhang och genom blickar, föreställningar och antydningar. Det skulle vara spännande att veta om han någonsin övervägde att göra filmen utan huvudpersonen Magnus berättarröst, om det skulle gå att få fram berättelsen, informationen utan att vi behövde veta vad han tänkte. Men jag gillar den som sagt. (Gillar Joel Spira.) Det är inte samma berättelse som boken (dels för att den är kraftigt förkortad), men den är på sätt och vis mycket lik och minst lika intressant.

/Anna