Det som försiggår på en filminspelning stannar oftast på filminspelningen...

/Anna

Men vad sjutton är det som händer?!

Under i stort sett hela våren har jag inte haft mycket andra uppdrag än helger i butiken och den där boken jag skriver. Och så nu, i maj är det som om en bomb slagit ner i min kalender.

Hittills har jag i alla fall inte behövt säga nej till jobb, annat än en dag i butiken, men där har jag ju återkommande tider. (Däremot har jag sagt nej till en finmiddag, en utekväll och... säkert en grej till, men roligheter är ju sekundärt.)

Alldeles nyss blev jag uppringd av produktionen som jag varit platsassistent åt ett par dagar den senaste tiden. Men nu behövde de hjälp med ett av mina favoritområden – statister – och det fyra dagar i sträck! Fyra dagar nästa vecka! Det är typ lång tid hos samma arbetsgivare i filmbranschen...

Men nästa vecka...
Nästa vecka när jag måste ge ett marknadsassistentuppdrag mer tid, nästa vecka när jag ska filma reklam och nästa vecka som jag ska hoppa in extra i butiken. Jag förklarade desperat för tjejen som ringde att jag verkligen är rätt person för jobbet, men att jag tyvärr är uppbokad. Hon förstod precis, branchen är full av snabba vändningar och hon lovade att ha mig i åtanke nästa gång. Fine, men om den personen som tar sig an uppdraget nästa vecka är hälften så bra på sitt jobb som jag skulle ha varit, är det den personen som kommer att få uppdraget även nästa gång. För så funkar branschen. Vill man vara kvar, måste man hänga med.

Suck!

Varför, varför kunde sånt här inte komma mer utspritt?

Jaja, det kanske ordnar sig ändå.

/Anna

Med fötterna på jorden och huvudet bland molnen

Jo, jag var ju i Ludvika i helgen. Gick på marknad, lekte med barnen, åt god mat och njöt av solen på balkongen. Sedan dess har jag bokstavligt (bildligt? bokstavligt?) inte haft en minut över, det här blogginlägget är inklämt minuten innan jag måste gå och lägga mig. Tre konserter på en vecka, inlämningsuppgifter, antagningsprov, på lördag ska jag ta många djupa andetag. Men kul är det!

Äppelblom i L-A

/Elin

Nattjobb

This just in: det är aningen tjatigt att lyssna igenom ett musikarkiv med tusen miljoner låtar i jakt på något passande till en bokvideo.

Behind the editing scene...

Och helt ärligt lyssnar vi förstås bara på valda delar ur musikarkivet. Gärna sånt som innehåller orden "erotic", "baroque" och "romance". Men det var underförstått va?

/Anna

Andningspaus

Igår jobbade jag i butiken hela dagen och det var fint. Jag pratade med butikschefen och beklagade att jag var tvungen att ta tillbaka löftet om att jobba på onsdag. Helt enkelt för att jag inte hinner. "Det är viktigt att säga nej när man inte kan", sa han sådär enkelt som han alltid gör och ringde en annan. Det suger bara att jag sa ja från första början, då när jag trodde att jag skulle ha tid.

Ännu mer suger det att vi var tvungna att avboka en trevlig middag på Berns i söndags och det suger att inte kunna ta emot folk i sitt hem i kväll, som planerat.

Den här förmiddagen har jag försökt ta det lite lugnt, tänka efter på det som kommer härnäst.

Närmast ska jag till exempel lämna tillbaka kostym och rekvisita efter lunch, så det är hög tid att samla ihop alla saker som ligger utspridda över hemmet nu.

Och så har jag dagdrömt om det som kommer längre fram. Efter sommaren. I slutet av september. Igår fick jag nämligen hicka när jag läste på twitter om hur mycket billigare det är att flyga till Göteborg och bokmässan än det är att åka tåg. Jag ville genast boka flygbiljetter, men först måste Elin och jag bestämma lite hur/var/när. Hotellet är redan bokat. Och snart är alltså även resan planerad och klar. Vågar jag ens nämna att jag påbörjat packningslista? Är det för mycket? Okej då, men till mitt försvar kommer den att revideras.

/Anna

Inspiration

Är det för att jag har så mycket annat att göra som det plötsligt kliar i skrivfingrarna månne? De VET ju att ingenting kommer att bli skrivet förrän TIDIGAST om en vecka och ÄNDÅ envisas de...

Jag är visserligen smickrad över att de fortfarande hänger kvar så där envetet. Ska eventuellt dedikera boken till dem, fingrarna. Om det inte blir konstig stämning här hemma...

Häromdagen läste/hörde/såg jag någonting som fick mig att haja till och tänka "Å, det där måste jag få med i boken!" Jag som hade släppt alla medvetna tankar på manuset för att koncentrera mig på allt annat. Men det är väl så det fungerar. När man minst anar det, slår det till.

En som inspirerar mig mycket är (som vanligt) Erin Morgenstern. Ingen kan skriva om skrivprocessen som hon. Exakt sådär luddigt och ogreppbart som hon hon beskriver det, tycker jag också att det är. Inga uttalade planer, inget strängt följande av synopsis. Bara ren och skär lust. Läs hennes inlägg!

Min andra inspirationskälla finns på närmare håll, om än på tok för långt borta. Här skriver hon till exempel ett mycket tänkvärt inlägg om berättarteknik.

Jag dagdrömmer om att se på film, gå på museum och läsa hur mycket böcker som helst, men framför allt den bok jag numera har tre exemplar av. Det senaste exemplaret är från biblioteket, min bibliotekarie räddade den åt mig när biblioteket inte längre skulle ha kvar den. Allra helst skulle jag ligga på mage på sängen och läsa den sakta, sakta och stryka under saker och skriva klokheter i marginalen. Jag tänker att man får göra sånt med före detta biblioteksböcker.

Den stora är den nya

Jag skulle läsa andras finurligheter och sedan klottra en hel anteckningsbok full.

/Anna

Vad sysslar ni andra med mitt i natten då? Sover eller?

Okej, det kändes lite surt att behöva ta bort fullt fungerande nagellack för att agera handmodell i ett filmklipp, men allt för konsten och det där.

Vi byggde upp ett sceneri för att fota detaljbilder till annars redan filmad bokvideo och som alltid när det ska kompletteras var det fascinerande att se hur Fotografen tänker när nya bilder i litet rum ska stämma överens med gamla bilder från storslaget slott. Men jag lovar, ingen kommer att se någon skillnad!

/Anna

Mors dag

Den här familjen är den finaste jag sett. Inspirerad av andra djurbilder på tema mamma-barn måste jag bara visa den idag. De bor på en djurpark i Florida och Fotografen och jag hade den stora turen att sitta vid just den plats i safaribussen där den ena ungen kom fram och nyfiket tittade in.

Och jag vet, de här djuren hör inte hemma på den amerikanska kontinenten, men vilken upplevelse att få träffa en livs levande giraff. Förmodligen det bästa djuret.

Grattis mamman!

/Anna

Så mycket innehåll, så lite plats

När jag skriver räknar jag ord. Man gör förstås som man är van vid, men vid stora textmassor tycker jag att det blir mer överskådligt att hålla kolla på orden snarare än antal tecken.

Nu sitter jag och skriver på en artikel för fullt och där är det förstås tecken som gäller. Tecken inklusive blanksteg till och med. När jag satte igång skrivandet på allvar hade jag ingen susning om hur långt 3500-3800 tecken inklusive blanksteg är. Det vet jag nu. Det är ungefär hälften av det jag skrivit. Så nu börjar utmaningen med att korta ner och göra texten koncentrerad. Att varje ord räknas är sedan gammalt. Det är lite mer hardcore när ett tecken hit eller dit kan göra skillnad.

Men, tänker jag, det är lite som mitt liv i övrigt fungerar just nu. Både veckan som varit och veckan som kommer och antagligen även veckan efter den är det inte dagar hit och dit som ska planeras, vilket är vad jag är van vid. Det hänger på att varje timme är så effektiv som möjligt.

/Anna

Medan festen pågår i någons lägenhet tvärsöver gården

I morgon är det söndag. Dagen jag haft som mål hela den här långa veckan då jag hoppat mellan fem olika yrkesroller. Fyra, om man ska vara nogräknad, den femte får vänta till på måndag. Eller vänta, har jag redan bokat annat då?

I morgon blir det inte den sovmorgon och kravlösa dag jag sett fram emot. Först och främst har jag en kalender att styra upp. Sedan har jag ett sjätte jobb att pyssla lite med. Ännu en inspelning, ännu ett slott.

I morgon blir inte vad jag hoppats på och det gör absolut ingenting. Det betyder bara att det är hög tid att gå och lägga sig för att orka upp till ännu en dag.

/Anna